Maktspel - vem ska vinna?

Sista månaden har en viss envishet trappats upp. Gränser testas, tålamodet prövas och ett maktspel är nu igång. Vem ska vinna?
Inte trodde jag att trots var något man skulle brottas med i denna utsträckning redan nu. Phu! Vissa dagar vill jag bara skrika rakt ut och ta semester, andra dagar blir jag irriterad och uppgiven, men sedan skiner solen igen och man njuter och lever ett underbart liv.

I lördags när jag var själv med Jacob så testade han mig max. Utöver sådana enkla faktum som att han helt plötsligt inte ska borsta tänderna, bada eller äta maten om den är delad kan få en att bli frustrerad. I detta fallet stod han och ordagrannt bara föste ner sina kastruller från spisen gång på gång. Efter andra gången sa jag till honom då det låter för jävligt och jag visste att han bara skulle testa gränsen. Han fortsatte och då fick jag nog efter att ha hört oljudet från kastrull efter kastrull. Han låtsades inte höra mig så jag fångade hans armar i jakten på nästa kastrull. Jag satte mig ner och sa till honom med bestämd röst. Han tittade inte på mig. Han var helt tyst. Jag återgick till disken och han gick runt och verkade fundera. Sedan tog han sista kastrullen som stod kvar. Gick runt med den ett tag och sedan åkte den i golvet då han lämnade rummet. Alla kastruller åkte då in i ungnen och luckan stängdes. Grr...

En stund efter detta ska vi borsta tänderna. Trodde jag ja... Det är alltid en process numera och jag vill inte tvinga honom. Han ska borsta tänderna men det finns inget som kommer få mig att hålla fast honom eller tvinga in tandborsten i munnen som vissa gör. Det kan verkligen inte föra något gott med sig, eller hur? Min taktik är att han inte får lämna badrummet förrän han är klar. Skrik bäst du vill och böna och bed. Jag bryr mig inte. Vi ska borsta tänderna. Bestäm själv när men vi bor på toaletten tills du är klar.
Vid just det här tillfället ska han leka med sina badankor som finns i en korg i en liten hylla i badrummet. Jag sa till honom att vi inte skulle leka nu utan borsta tänderna. Precis som tidigare ignorerade han mig totalt. Jag sa till honom igen utan reaktion. Då satte jag handen på korgen så han inte fick ut den. Då uppstod en dragkamp som han snabbt insåg att han förloat. Han blev arg och blängde på mig. Skrek och tog tag i alla handdukar för att slita dem rakt ut på golvet. Grrr, unge! Vad gör man? Man kan inte skrika till honom för vad hjälper det? Man kan inte rysta honom ute på balkongen för då blir man anmäld *skämt o sido* ...så, vad gör man? Tålamodet är inte alltid på topp...

Idag skulle vi tvätta. Tvättkolven som man sätter i dörren för att låsa är alltid väldigt rolig. När jag tvättar visar jag ALDRIG den. Det är en fälla!! Tommy däremot är snäll och han får ha den. Så när vi skulle lämna tvättstugan idag så utbröt ett världskrig. Han vägrar lämna ifrån sig den, skriker som om han blir misshandlad och tårarna sprutar. När till och med folk kommer och kollar vad som händer är det kris! Pinsamt, men jag skiter i vilket. Jag ger mig inte. Han får ite vinna. Han måste lära sig var gränserna går och att han inte bestämmer. Han kör ordagrannt över oss och har inga planer på att inte vara herre på täppan.