Ibland är allt bara fel!

Jag tror Jacob hamnat i en 2års kris. Finns det? Det måste det göra. Bilden visar ungefär hur våra senaste dagar sett ut efter att vi hämtat honom på dagis. Ca 50 meter från deras utgång brakar hans liv samman nu för tiden. Allt är fel, tålamodet noll, humöret sämre än någonsin och envisheten gigantisk. Här har han tvärvägrat att gå vidare. Protesten inlämnad. Första protesten var mitt på gatan utanför dagis. Jättelätt att styra upp med en cykel i ena handen och honom i andra. Ibland önskar man att han hade hjul i rumpan.
Jag vill gå och gunga. Nej jag vill inte gunga. Jag vill gå på gräset. Nej jag ska åka cykel. Jag vill gunga. Nej jag ska inte gunga. Mamma du är dum. Mamma bär mig. Mamma jag vill hem. Mamma stick. Jag vill gunga...
Förstå vilken frustration han lever i. Att inte veta vad han vill. Att skrika, gnälla och vilja kramas om vart annat. Tårarna sprutar och längtan efter kärlek större än någonsin. Att vilja ha men inte våga erkänna. Att vilja få men inte vilja be om. Att må bra men ändå vara missnöjd. Att ha energi men ändå vara så trött.
Ibland blir allt bara fel helt enkelt...
Igår vägrade han gå ur hissen. Han lekte döende svanen och gick inte att flytta. Både jag och Tommy lämnade hissen och det tog 5 minuter innan han behagade flytta på sig och kunde gå in. Han är envis - det ska vara på hans villkor.
Ikväll skulle han inte borsta tänderna...

Varje dag är en utmaning. Vem vet hur länge en 2års kris varar. Någon med erfarenhet? ;)
Han sover för lite, äter för mycket och är totalt missförstådd. Inte lätt att vara liten och få kämpa för att få sin vilja igenom. Livet är orättvist ibland.
I morgon är jag ledig. Bra eller dåligt? Phu, vi får se. Tommy är på tjänstresa och tillbaka först sent i morgonkväll. Vi får se i vilket skick jag är i då!
Livet är en enda stor utmaning - i morgon kommer nästa test. Godnatt!