Jag hade glömt!

Äntligen hemma efter 72 långa mil och en heldag i bil.
Jag har precis krypit ner under täcket i förhoppning om att få sova ut innan vår morgonpigga son tycker det är dags att stiga upp igen. Bara minutrarna innan sängdyket insåg jag hur förbannat kallt vi har det här hemma. Jag hade verkligen totalt glömt bort det efter en vecka i stugan. Hur besviken blir man på en skala när man inser att man måste börja sova med vantar och mössa...igen! Mycket!
Okej, kanske inte har mössa och vantar, men det gäller ta på sig så man inte fryser under täcket. Dessutom är täcken och filtar framme i soffan igen. Fullt normalt... NOT! (undrar ni om jag är bitter så är svaret ja)