Har precis kommit in om dörren efter en timmes squashträning och 2 kilometers löpning. Tyckte inte squashträningen var så uttömmande idag som den brukar vara så hämtade löparskorna, anslöt WIMP på S3:an och begav mig ut i kvällsmörkret.
Nu har jag precis kommit in i värmen. Svetten lackar och jag mår bra. Härligt.
Med tanke på att det är riktigt jäkla svårt att motivera sig för träning så är jag nöjd. Jag har allvarliga tankar på att skita i squashen varje måndag, men eftersom jag inte har någon bra och giltig anledning så släpar jag dit mig själv varje gång. Det komiska är att det är skitkul. Jag ångrar aldrig att jag gått. Varför ska det vara så svårt att finna träningslust när det är höst och mörkret tränger sig på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar