Livet på resande fot

Att resa och uppleva andra länder och kulturer har alltid varit ett stort intresse för mig. Visst älskar jag charter, men det är nåt visst med de där andra resorna där man kommer människor och kulturer mycket närmre. Man får uppleva enorma natur- och kulturskillnader och sätta lite perspektiv på den värld man lever i hemma.
Framöver kommer jag inrikta bloggandet på träning och varierad ämnen kring länder och resande. Det är detta som intresserar mig mest just nu (när det gäller skrivandet). Hade jag kunnat skulle jag vilja besöka alla länder i världen. Rent realistiskt kommer det inte hända. Det finns varken tid eller pengar. Dock skulle det vara himla kul att besöka alla bebodda världsdelar.

Jag har inte varit i speciellt många länder, men de jag varit i (mer än på charter) har alla berört mig på ett eller annat sätt. När man vistas i ett land i några veckor eller månader och reser runt och kommunicerar med befolkningen, då växer man ganska mycket själv som människa. Man får en helt annan syn på livet och en helt annan förståelse för andra.
Några av de länder jag fått erfara på nära håll, dvs mer på djupet, är Egypten, Thailand och Israel. Mina besök där har påverkat mig väldigt mycket. De har berört mig, gett mig en inblick i ett liv som inte är ens i närheten av mitt eget här hemma. Dessa resor har ett helt annat värde än de kortare resorna jag gjort till Grekland, Italien, Frankrike mfl. Självklart har dessa resor också varit helt underbara, men av helt andra skäl.

Israel
Ett land som ligger mig varmt om hjärtat är Israel. Jag har tillbringat en ganska lång tid i landet under en av de viktigaste tidpunkterna i mitt liv. Jag förändrades här. Jag blev den jag är idag. Det betyder mycket för mig. Alla dessa människor jag träffat. Helt underbara!
Det skrivs inte mycket kul om det landet i tidningarna. Det är mest stridigheter och krig med grannländerna. Det är tråkigt, för Israel är så mycket mer än så. Det är ett litet, men fint land. Det finns enormt mycket historia och intressanta saker att uppleva. Jag har bott och arbetat i Israel i totalt 9 månader. Under den tiden hinner man få en ganska bra bild av det genuina landet och dess befolkning. Det är så mycket mer än det som skrivs i tidningarna.
Det är tragiskt att se vad som händer med landet och hur människorna förgör varandra.

När jag bodde i Israel fick jag nära kontakt med befolkningen. Israeler är ett trevligt folk. Vi var iväg på seminarier ibland där vi fick förklaringar till det krig som pågår mellan Israel och Palestina. Vi fick sätta oss in i det historiska som ligger till stor grund för det som pågår idag. Intressant, men sorgligt att det gått så långt. Vi fick testa på att delta i en (påhittad men verklighetsbaserad) fredsprocess. Och tro mig, det var inte lätt.

På många av ungdomarna lyser det igenom en stor sorg och många tragiska händelser har påverkat dem för livet. Alla unga, tjejer som killar, tjänstgör i det militära under många år. De får se och uppleva saker som är hjärtskärande. Det är helst sjukt. Dessa berättelser. Deras lidande. Blickarna i deras ögon. Hur bearbetar de allt? Israeler och palestinier föds in i denna hårda orättvisa värld. Tyvärr tror jag aldrig det kommer bli bättre. Det är för djupt rotat. Landet är för litet. Stoltheten är för stor. Problemen för många. Ingen är villig att ge med sig...

Mer om detta i framtida inlägg och mer om det positiva och spännande Israel.

Egypten
Jag reste med två amerikaner och 3 svenskar genom Egypten. Vi upplevde hur mycket som helst och fick 2,5 händelserika veckor på resande fot genom landet.
Det som jag minns allra bäst och som framkallat mest känslor, är besöket hemma hos en Egyptisk familj. Mannen i huset var vår chaufför och guide i lite mer än en heldag. Mötet med honom var speciellt och har satt sina spår. Detta kommer jag berätta mer om längre fram.
Egypten är fascinerande på många sätt, men har också en väldigt brutal historia. Man ska passa sig och ha respekt när man reser på fri hand. Egypten är inte Sverige. Långt därifrån. Men det är ett enormt fint land med mycket att uppleva.

Thailand
Thailand var också en upplevelse. Jag var där strax innan den explosionsartade ökningen av antal svenskar som åkte till landet. Jag och en kompis var där i nästan 3 månader och besökte Gyllene triangeln i norr, befolkningen ute i djungeln, Bangkok, Hua Hin, ett flertal olika öar både på östra och västra sidan och mycket mer. Vi var även ett par veckor i Malaysia.
Thailand, för många, är stora vita härliga sandstränder, mycket sol, tuk-tuk och många roliga uteställen. Detta stämmer ju helt klart, främst i söder, men i norr finns ett helt annat liv. Kontrasterna är stora. Ute i djungeln lever familjer utan toalett och rinnande vatten. De bor i hyddor med elefanter som transportmedel. Barnen vet inte vad papper och penna är eller hur de ska användas. Det är tillsynes en problemfri värld de lever i, men det är långt ifrån 2000-talet.
Vi är bortskämda i Sverige. Vi har så mycket som andra bara kan drömma om.

En kille från Chiang Mai, 16 år, slet varje dag i veckan på ett vandrarhem. Han skötte mycket av bestyren och tvättade turisters kläder. Han var alltid glad. Han hade stora drömmar. Han levde genom alla de runtresande ungdomar som var där. Han sa att hur mycket pengar han än skulle ha möjlighet att skramla ihop i livet, så skulle det aldrig vara tillräckligt. De pengar han tjänar i Thailand, skulle aldrig kunna bli värda så mycket att han skulle kunna ta sig till Europa och uppleva det som vi upplever när vi åker till Asien. Utanför landets gränser har han ingenting. Sorgligt, men sant. Vi är lyckligt lottade. Vi borde uppskatta vår frihet mer. Vi svenskar kan om vi vill. Vi har valet i våra händer. Vi kan påverka våra liv på ett helt annat sätt. Alla har tyvärr inte den möjligheten...
Mer om Thailand kommer i bloggen med tiden.

Träning

Jag har aldrig varit en person som gillar att bara springa. Jag har inte heller gillat gymträning eller vanliga gympapass. Jag behöver nåt med fart och utmaning. Gärna någon bollsport eller något fysiskt utmanande.
Inte ens när jag var som mest aktiv och tränade både fotboll, handboll och pingis så tryckte jag det var kul att springa, men NU... Jag vet inte vad som hänt och jag vet inte hur det gått till men jag har hittat drivet...motivationen....glädjen.

Storyn kring den omotiverade gubben på axeln
Alla känner väl till herr pessimist som sitter så fint på axeln och berättar hur trött man är, hur lite man orkar och bara öser fram 1000 argument för att sluta springa så man inte ska ramla ihop och dö. Japp, jag pratar om den lilla gubben som bor i huvudet så fort något blir jobbigt.
Under 30 år har han vunnit varje gång. Oavsett hur trött jag varit på honom och hur mycket jag kämpat för att inte höra...så har han besegrat mig och jag har gett upp.
Löpning har aldrig motiverat mig fullt ut och det är väl grunden till att han vunnit i så många år.

1 april började jag springa här hemma omkring. Jag har haft väldigt dålig kondition under många år. Då pratar jag främst kondition kopplad till ren uthållighet. Ska jag springa klarar jag 1-1,5 kilometer och sedan har gubben på axeln knäckt mig. 1 april gav jag mig f-n på att jag ska klara detta. Jag ville ha ett komplement till squashen och känna att jag orkar med fysträningen. Så på med löparskorna och igång med wimp. Jag satte upp ett mål att jag 2 månader fram, dvs 1 juni, skulle klara av att springa 3km utan att gå. Ett rimligt mål med tanke på att jag inte sprungit på år och dag och aldrig haft den mentala styrkan att greja det. Man ska inte stressa fram något heller för då tappar man lusten och då går det absolut inte.

Jag satte upp en plan och började springa var tredje dag. Detta gav snabbt resultat och jag upplevde redan efter någon vecka att jag hade "vilopuls" när jag sprang. Ni har väl hört dem som säger att man ska springa i jämn fart och hitta viloläget. Bah! För några månader sedan trodde jag inte ett smack på detta. Har ju slitit som ett djur varje gång jag sprungit och både flåsat och haft maxpuls.
Jag har dessutom haft problem med syresättningen sedan jag var ung och spelade handboll. Detta har varit en stor motståndare, men samtidigt något jag kunnat fokusera på istället för pessimisten i högerörat. På bara nån vecka gick jag ifrån att springa 1km till att springa 3km. Detta kan låta lite, men för mig var det ett enormt kliv. Jag kan springa utan att vara trött. Jag har fått uppleva "viloläget". Det jag inte trodde fanns... Häftigt!

Så för er som lider lika mycket som jag gjort, dvs tror att ni inte orkar och känner att ni har en dålig grundkondition. Köp lite snygga träningskläder och ett par bra joggingskor. Mät ut kortare rundor och ta med musik i öronen. Lägg fokus på musiken, folk runtomkring eller vandra iväg i tankarna. Skärma av det flåsande ljudet eller gubben på axeln. Ha bara ett mål - att springa hela rundan! Stanna inte. Ge inte upp! Man orkar så mycket mer än man tror...
Jag har inte sprungit längre än 3,5km sedan jag började, men jag har ett nytt mål på 5km under sommaren. Jag tror jag skulle kunna klara det rent fysiskt, men jag måste bearbeta det mentala. Gubben finns där fortfarande och det är ENDAST han som sätter käppar i hjulet. Vill man så kan man och jag SKA!

Två pass har tillägnats Rosenholm och dessa enormt jobbiga rundor med gigantiska backar. För hatade jag backarna. De knäckte mig på två sekunder. Några meter och pulsen skenade och jag höll på att kvävas. Fy f-n vilket dåligt skick jag var i och vilken dålig mental styrka jag hade. Men nu jäklar... Nu springer jag både upp och ner för alla backarna och det tar kanske bara 100 meter så är jag någorlunda återhämtad och kan återfå "viloläget". Det är riktigt häftigt. Det säger mer om min kondition än vad sträckan jag springer gör. Backträning är underskattat. Det gör susen.

Börja hellre med korta motiverande rundor än långa. Öka sedan successivt, men inte för snabbt och inte för mycket. Glöm inte att äta ett par timmar innan! Maten är a och o.
Börja med backfria rundor tills ni hittar motivationen och känner att ni kan. I takt med att konditionen byggs upp kan ni anta utmaningarna med backarna. Knäck er inte mentalt direkt. Det är viktigt att lyckas och känna driv. Jämför inte sträckor eller tider med andra. Alla har olika förutsättningar, är olika tränade och tycker det är olika roligt. Hitta DIN väg...

Träning på bloggen
Bloggen kommer ta upp lite fler träningsämnen framöver och ni får gärna dela med er av tips och idéer. Vill någon hänga på och köra lite utomhusträning så är det bara att hojta till. Jag behöver motiveras och ställer gärna upp på nya utmaningar!

Plötsligt händer det...

Ett livstecken. En puls.

Snart är vi här...