Inte ens när jag var som mest aktiv och tränade både fotboll, handboll och pingis så tryckte jag det var kul att springa, men NU... Jag vet inte vad som hänt och jag vet inte hur det gått till men jag har hittat drivet...motivationen....glädjen.
Storyn kring den omotiverade gubben på axeln
Alla känner väl till herr pessimist som sitter så fint på axeln och berättar hur trött man är, hur lite man orkar och bara öser fram 1000 argument för att sluta springa så man inte ska ramla ihop och dö. Japp, jag pratar om den lilla gubben som bor i huvudet så fort något blir jobbigt.
Under 30 år har han vunnit varje gång. Oavsett hur trött jag varit på honom och hur mycket jag kämpat för att inte höra...så har han besegrat mig och jag har gett upp.
Löpning har aldrig motiverat mig fullt ut och det är väl grunden till att han vunnit i så många år.
1 april började jag springa här hemma omkring. Jag har haft väldigt dålig kondition under många år. Då pratar jag främst kondition kopplad till ren uthållighet. Ska jag springa klarar jag 1-1,5 kilometer och sedan har gubben på axeln knäckt mig. 1 april gav jag mig f-n på att jag ska klara detta. Jag ville ha ett komplement till squashen och känna att jag orkar med fysträningen. Så på med löparskorna och igång med wimp. Jag satte upp ett mål att jag 2 månader fram, dvs 1 juni, skulle klara av att springa 3km utan att gå. Ett rimligt mål med tanke på att jag inte sprungit på år och dag och aldrig haft den mentala styrkan att greja det. Man ska inte stressa fram något heller för då tappar man lusten och då går det absolut inte.
Jag satte upp en plan och började springa var tredje dag. Detta gav snabbt resultat och jag upplevde redan efter någon vecka att jag hade "vilopuls" när jag sprang. Ni har väl hört dem som säger att man ska springa i jämn fart och hitta viloläget. Bah! För några månader sedan trodde jag inte ett smack på detta. Har ju slitit som ett djur varje gång jag sprungit och både flåsat och haft maxpuls.
Jag har dessutom haft problem med syresättningen sedan jag var ung och spelade handboll. Detta har varit en stor motståndare, men samtidigt något jag kunnat fokusera på istället för pessimisten i högerörat. På bara nån vecka gick jag ifrån att springa 1km till att springa 3km. Detta kan låta lite, men för mig var det ett enormt kliv. Jag kan springa utan att vara trött. Jag har fått uppleva "viloläget". Det jag inte trodde fanns... Häftigt!
Så för er som lider lika mycket som jag gjort, dvs tror att ni inte orkar och känner att ni har en dålig grundkondition. Köp lite snygga träningskläder och ett par bra joggingskor. Mät ut kortare rundor och ta med musik i öronen. Lägg fokus på musiken, folk runtomkring eller vandra iväg i tankarna. Skärma av det flåsande ljudet eller gubben på axeln. Ha bara ett mål - att springa hela rundan! Stanna inte. Ge inte upp! Man orkar så mycket mer än man tror...
Jag har inte sprungit längre än 3,5km sedan jag började, men jag har ett nytt mål på 5km under sommaren. Jag tror jag skulle kunna klara det rent fysiskt, men jag måste bearbeta det mentala. Gubben finns där fortfarande och det är ENDAST han som sätter käppar i hjulet. Vill man så kan man och jag SKA!
Två pass har tillägnats Rosenholm och dessa enormt jobbiga rundor med gigantiska backar. För hatade jag backarna. De knäckte mig på två sekunder. Några meter och pulsen skenade och jag höll på att kvävas. Fy f-n vilket dåligt skick jag var i och vilken dålig mental styrka jag hade. Men nu jäklar... Nu springer jag både upp och ner för alla backarna och det tar kanske bara 100 meter så är jag någorlunda återhämtad och kan återfå "viloläget". Det är riktigt häftigt. Det säger mer om min kondition än vad sträckan jag springer gör. Backträning är underskattat. Det gör susen.Börja hellre med korta motiverande rundor än långa. Öka sedan successivt, men inte för snabbt och inte för mycket. Glöm inte att äta ett par timmar innan! Maten är a och o.
Börja med backfria rundor tills ni hittar motivationen och känner att ni kan. I takt med att konditionen byggs upp kan ni anta utmaningarna med backarna. Knäck er inte mentalt direkt. Det är viktigt att lyckas och känna driv. Jämför inte sträckor eller tider med andra. Alla har olika förutsättningar, är olika tränade och tycker det är olika roligt. Hitta DIN väg...
Träning på bloggen
Bloggen kommer ta upp lite fler träningsämnen framöver och ni får gärna dela med er av tips och idéer. Vill någon hänga på och köra lite utomhusträning så är det bara att hojta till. Jag behöver motiveras och ställer gärna upp på nya utmaningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar