En dag som inte gick som den skulle...

Dagen började bra, blev sedan skit, därefter katastrof för att avslutas helt okej. Den blev dock inte helt enligt planerna.

Vi var uppe med tuppen i morse för att ta oss till färjeterminalen och Mols-Linien mellan Aarhus och Själlands udde. Jacob tyckte det var spännande med bilfärjan och hade 2000 frågor. Han studerade allt inklusive livbåtar, restaurang och motorer. Han hade gärna velat se kaptenen också :)

Väl i hamn börjar eländet. Minst sagt... Bilen hade börjat bete sig lite konstigt redan igår. Den gick inte rent och kunde börja rycka i så väl 30km/h som i 110km/h. När vi körde till båten i morse blev det värre. Det ryckte mycket och ofta. En obehagskänsla spred sig som en löpeld. Efter båten tog det max 5 minuter så blev det än värre och en lampa indikerade att något var tokigt med motorn. Lampan var vårt minsta problem. Vi var mitt ute i ingenstans på en relativt högtrafikerad väg från färjeterminalen. Upp med instruktionsboken för att se vad lampan betydde. En check under motorhuven. Fick inte ut så mycket av det mer än att vi var tvugna att köra i låg hastighet utan att varva upp bilen om vi skulle köra vidare. Bilen blev väldigt trög och ryckningarna ökade och det började låta konstigt under bilen. Nånstans här fick jag en illamående känsla. Jag kände bara att för guds skull stanna bilen innan allt ramlar ihop eller någon kommer till skada. Paniken var ganska nära då jag och min sambo inte värderade situationen helt lika. 

Jag kunde se framför mig hur den slutade fungera helt, hur vi ådrog bilen större skada och hur verkstadsnotan skenade om vi trotsade bilens protester. Hade ni suttit och hört hur det lät från bilen hade ni förstått. Det lät som om den feltände och skulle kunna börja brinna. När det dessutom luktar bränt är man inte kaxig. Nu kan det ha varit så att den brända doften inte kom ifrån bilen, men där och då spelade det ingen roll. På en obemannad bensinmack stod vi sedan still. Jag, Tommy och Jacob. Lördag. Allt stängt. 5km till stugan. 7km enkel väg till nycklarna (inte samma väg som till stugan). Ingen mat. Ingen svensktalande. Gassande sol. Suck.

Tommy gick på jakt efter någon verkstad, men allt var stängt. Stängt. Stängt. Stängt.

Vi hade planerat en dag på stranden... Inte detta.

Länsförsäkringar hjälpte oss med en bärgningsbil tillslut och pappa kontaktade ett hotell i närheten som hjälpte oss med kontaktuppgifter till en biluthyrare 1 mil därifrån. På hotellet hjälpte Gert oss med skjuts till biluthyraren i sin egen bil. Så jäkla schysst man. Ska åka dit med en blomma eller vinare sen som tack för hjälpen. Han räddade vår dag.

När bärgningbilen kom klev en yngre man ut. Har bilen övergivet er? Går den inte att starta? Jo den går att starta sa vi. Då kläcker han ur sig "Men varför kör ni inte då?" Seriöst? Är det bara bilar som inte startar som är i behov av bärgningshjälp? Jaja, han var knappt torr bakom öronen..

Kvällen avslutades väl. Hyrbil, stuga, ett dopp i det blå och grillning. Nu ska vi njuta av en härlig vecka med mycket sol och bad. Och ja, vi mår alla bra :)