Nu vet jag. Ja det går! Klockan ringde 06.20. Efter det vet jag inte vad som hände. Det var så skönt att sova. Zzz Zzz.
06.56 slog jag upp ögonen med en stor obehaglig känsla i kroppen. Var är telefonen, var är telefonen... Paniken spred sig i kroppen. Sju! Vafan! Jag for upp ur sängen. Om 10min ska vi vara på väg till dagis. Det enda jag hörde Jacob säga var; Mamma, äta mat! Hinner inte, hinner inte, var det enda jag tänkte. Vågade dock inte säga det högt.
Allt gick bra och jag fick Jacob att samarbeta. Vi var på dagis på minuten i tid. Phu!
Nu sitter jag hungrig och konstaterar att ja, man kan försova sig med en 2-åring. Konstig upplevelse, men det går...
Hahaha, så går det när mannen i familjen åker iväg en dag. Tycker detta är ett ganska tydligt tecken på vem det är som styr upp verksamheten där hemma i vanliga fall. :)
SvaraRaderaHahaha dagens skämt! :)
SvaraRadera