Varje år vid denna tiden samlas jag och mina kollegor för att testa konditionen. Vi springer ett gäng korta sprintlopp följt av ett störd gäng lite längre sträckor på tid.
För en tränad person är detta inga större problem, men alla vet hur duktig jag är på att hitta anledningar till att inte ta på mig löpskorna och ta mig ut i spåret, ingen större skillnad detta året så jag var lite orolig när jag åkte ut till Sunnahallen ikväll.
Förra året tog jag mig genom allt, men hade blodsmak och lite sådant efteråt.
Döm om min förvåning när allt var klart och jag var förhållandevis pigg ikväll. Förutom lite håll de två sista sträckorna så hade jag kunnat hålla på ett tag till utan problem.
Jag måste säga att jag är både förvånad och en liiiten aning stolt över mig själv. Men nu ska jag försöka ta mig i kragen och se till att jag kan springa mer och snabbare till sommaren.
Blodomloppet i Maj någon?
Du är såååå duktig!!
SvaraRadera