Allt är borta!

Idag flyttades alla grejor upp en våning. Bilder, namn och hans plats är nu borta. Det ekar tomt i hörnet där han hängt sin jacka. Alla teckningar är nedtagna och hans böcker bortplockade. Nu ska någon ny flytta in på hans plats.
På måndag öppnar sig en ny värld. Då är han fullbordad medlem av Kobben. Han tillhör de "stora" barnen och får hänga sina kläder en våning upp. De roliga efterlängtade leksakerna är till förfogande varje dag, varje minut och nu väntar säkert en period där det hittas på mycket bus.

Bytet har gått bra vad jag förstått. De har haft så kallad inskolning med personalen och de har bara haft positiva saker att säga. Han verkar glad, men är nog i ett mentalt stadie där han splittras mellan att känna sig bortlämnad/oönskad och stor/stolt. Det är svårt att lämna en grupptillhörighet där man känner sig trygg och har sin roll. Nu ska han hitta sin plats i en ny grupp och det finns ingen återvändo. Han ska bli minst igen, nya kompisar ska hittas och ny trygghet ska infinna sig. Antar att känslorna svallar. Känslor som gör att man blir osäker.
Barn anpassar sig snabbt så jag är inte orolig, men ibland skulle man vilja veta vad de små liven tänker och hur de känner. Jag förstår om det inte alltid är lätt och man hellre stannar hemma och gosar i soffan än går till dagis.
Liver går uppenbarligen upp och ner redan från första dag i livet, men det är väl så vi lär och så vi utvecklas!