Det kryper fram en vilja och en medvetenhet

För första gången har vi börjat se tendenser till modemedvetenhet :) Jacob har krav på tröjorna som ska tas på innan dagis. Jag inbillar mig att han säger nej, nej och nej efter varje tröja för att han kan. Inte för att han kanske vill utan för att visa att han kan själv. Egen vilja helt enkelt. Så vi får ofta hålla upp en 5-6 tröjor på morgonen innan han hittat en som duger.
Dessutom är det ofta han säger "mina kan själv". Han ska själv klättra upp i bilstolen, själv bre sina mackor, själv ta på tandkräm på tandborsten och själv laga sina leksaker. Det blir varierat resultat, men får han inte prova kan han ju inte lära sig heller. En hel del saker klarar han galant och ibland undrar man hur han lärt sig saker och ting.

Det är kul att se hur han utvecklas och tar sig an saker. Tidigare, eller egentligen fortfarande, så inträder en viss bekvämlighet i att säga "Kan inte. Mamma hjälpa mig".
Ni vet det där med att ta av sig kläderna när man kommer in om dörren är inte kul. Då är han totalt hjälplös. Mamma hjälpa... Och det gör man ju av vana. Jag försöker tänka på att kanske inte alltid vara för snabb att ta av kläderna. Han kan ju själv om han vill!
Sedan har vi det här när han "råkar" tappa saker på golvet. "Mamma plocka upp den". Fetglöm! Aldrig! Kommer inte hända... Bah! :)