Kunde inte förbise känslan som uppenbarade sig när alla studenterna släpptes ut i det fria med ett leende på läpparna...musiken spelade... plakaten vajade i luften...och "Sjung om studentens lyckliga dar..." ekade mellan träden på skolgården. Man glömmer inte känslan. Glädjen. Lyckan. Friheten.
Jag blev glad.
Det är 13 år sedan jag tog studenten. 13 år. Fatta vilken lång tid. Men tänker man efter har man ju hunnit med en del sedan dess. Efter gymnasiet ligger ju livet i ens egna händer. Allt man gör är baserat på egna val. Man hittar sin egen väg och följer sina egna drömmar. Härligt!
Jacob var också med och firade Andreas. Han väntade tappert och lääänge. Var är han? Var är han? Tiden kan aldrig vara så lång som för ett barn, men det gick bra. Han passade på att showa för alla hundratals föräldrar och anhöriga som var där :)
Ser ni så stolt han är när han får hänga blommorna!
Ja han showade verkligen, inte det minsta blyg:)
SvaraRaderaMmm det var läääängesedan man var där själv med mössan på huvudet och sjöng sig hes:) Men visst kände man känslan när man stod där, vilken glädje man kände den dagen!
Nu var det många känslor när det var sonens tur att uppleva detta. Stolthet, glädje, vemod mm virvlade i kroppen.
// Tina