Från ingenstans kom viljan, modet och det lilla sista som saknades. Jag släppte honom och han cyklade. Han cyklade och cyklade och ville aldrig sluta. Glädjen var så stor att han inte kunde dölja det. Han var superstolt att han nästan tappade fokus och körde på en tjej. Men han räddade upp det 5 cm innan hennes hälar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar