Tillbaka till verkligheten

Idag skulle Jacob iväg till dagis för första gången på 2 veckor. Han var inte så förtjust i den idén i morse. Skulle inte ut, inte till dagis och inte ta på några tråkiga ytterkläder.
Men men, det gav sig och det har gått superbra idag. Han hämtades dock sist så tror han var lite orolig att han inte skulle hämtas. Han sprang och hämtade sina skor när vi kom, men sedan insåg han väl att han var tvungen att ha kläder på sig så då tyckte han att han kunde stanna på dagis ett tag till :)

Efter middagen hängde vi upp Jacobs pepparkakshjärta som vi gjorde i helgen. Det pryder köket så fint så...
Han skulle allra helst vilja äta upp det då han fått dille på pepparkakor. Vi jobbar hårt på att intala honom att detta inte går att äta ;)

Nu sa vi precis godnatt och han fick släcka sina julstjärnor och krypa ner med nallen under täcket.

Är det inte så här det ska vara?

Första advent. Ett ljus är tänt. Snön faller ner. Det är vitt. Det doftar nygräddade pepparkakor. Tomteluvan är på. Alla är glada.
Jo, det är så himla mysigt. Jag älskar vad barn gör med en.

Idag bjöd Jacob in till pepparkaksbak. Jennie och Isac var laddade ut i tårna och kom för att tillbringa en mysig eftermiddag med oss.

Det kavlades och trycktes ut små gubbar och grisar. Isac tyckte det var sådär lagom kul så han tog sig an Jacob leksaker medan vi fortsatte att producera de väldoftande små kakorna.

Det bästa med pepparkaksbaket var helt klart degen tyckte Jacob. "Datta (äta) mer mamma"
De där hundvalpsögonen skulle kunna tigga till sig hela degen om det ville sig illa ;)


Självklart skulle de små gubbarna och gummorna få ögon och lite kläder. Det var riktigt roligt tyckte Jacob. Sedan stod det två pojkar på rad och trånade efter att få äta upp dem. Jennie och Tommy tog sig an pepparkakshusen som skulle byggas.

Det blev en riktigt mysig dag. Julstjärnorna och ljusstakarna lyser fint i fönsterna och första ljuset är tänt på bordet. Snön vräker ner och det finns faktiskt en gnutta julstämning i huset :)

I morgon skulle jag och några arbetskamrater gett oss av till Ullared för att inlhandla lite julklappar till barnen, men snön ställer till det en del så vi fick tyvärr ställa in nu ikväll. Så typiskt när man räknat ner i 2,5 månad. Ena tjejen som skulle med har maginfluensa och vägarna är fulla med snö. Jag säger som Jacob skulle sagt "TYPIT" (typiskt).

Första julbordet

Sådär ja, då var första julbordet avverkat. I morgon blir det pepparkaksbak, glögg och tända ljus. Tiden går snabbt och snart är det jul :)

Se upp i backen!

I år är snön och pulkabacken mycket mer välkommen än förra året. "Mer, åka mer"
Det är slitet i backen och knappt någon snö kvar, men vad gör det när man kan åka och ha kul.












Glädjetjuten hörs över hela området :)

Mina två älsklingar!

Jaha, då var vintern här igen..

Snön har fallit under två dagar och termometern visar minus. På ett sätt är det mysigt. Snö och kyla är bättre är regn och storm hur man än vänder och vrider på det. Det är första advent i helgen så det kommer väl ganska passande...

Idag införskaffade Jacob sig en ny pulka. Han fick själv välja färg. Det stod mellan röd, blå, grön och svart. Det blev en svart. Väldigt bestämt. Härligt när de vet vad de vill :)
Med lite tur blir det kanske ett åk i morgon!

Jacobs inlägg till andra barn

Här följer 3 barntips från Jacob angående hur man kan få sin vilja igenom:
(Nedan tips antecknades flitigt under ett besök i tvättstugan ikväll)

1) Gnäll och skrik ihärdigt och kommentera ofta att du har jätteont. Spelar ingen roll om du plötsligt fick ont från ingenstans, ta bara ett ställe och kör på det. Inlevelse är bästa anfall!
(Jacob fick väldigt ont i tungan)

2) Fungerar inte ovan så säg att du är bajsnödig. Viktigt att du storgråter och ser besvärad ut av att du inte får hjälp. Du måste säga det sådär en gång var 4e sekund för att få bästa effekt.

3) Om inget av ovan hjälper skriker du som om du blir klämd i en dörr och hoppas mamma eller pappa skäms. Skrik så att grannarna hör och kommer för att kontrollera vad du råkat ut för eller om det pågår någon barnmisshandel i huset.

Mammas svar på ovan inlägg: Fetglöm! prinsen min. Biter inte på mig. Kom igen, bättre kan du...

Vill bli kung i huset

Längre frånvaro av ordinarie rutiner är verkligen ingen hit. Vi håller hårt på Jacobs rutiner då han behöver och mår bra av det, men när han råkar ut för en olycka eller allvarligare sjukdom så vet väl alla att man gör allt för sitt barn. Inte bra! Ja misstolka inte för visst servar man och tar hand om sitt barn på bästa sätt, men man biter sig själv i rumpan i slutändan. Jag skulle inte göra det ogjort, men nu i efterhand är det tufft när den lilla prinsen vill förbättra sin status i huset till KUNG. Minsta nekande och han gallskriker för att söka sympati, han kör med oss dagligen och säger gör si och gör så (inte ordagrannt, men ni försår) och allt ska göras på hans villkor. Han utnyttjar oss! FETGLÖM det säger jag bara! Nu börjar jobbet att få upp tåget på spåret igen... Utmaningen antagen!

Ändrade bud kring läkning

Idag var vi tvungna att börja jaga lägarintyg om vi ska kunna få ut tillfällig föräldrapenning från försäkringskassan. Jacob har varít hemma en vecka, men är inte tillräckligt bra för att kunna gå till dagis.
På akuten sa de att han borde vara bra efter en vecka. Vi tyckte väl det lät snabbt, men å andra sidan läker barn fort och en ortoped borde veta vad hon pratar om.
Idag fick vi dock reda på att läkningen brukar ta en månads tid. Det onda kommer försvinna allt eftersom, men skulle han ramla eller slå i armen kommer han få ont. Så kunde det vara ett bra tag och svullnaden vid benbrottet kunde sitta i flera månader. Så vi får väl helt enkelt avvakta och se vad som händer. Som det är nu blir han bättre för var dag, dvs mindre ont. Idag är första dagen utan alvedon. Trots detta framsteg är vi en bra bit ifrån att kunna ta på normala tröjor, att vilja bada eller att använda armen till annat än enklare saker. Osäkerheten och rädslan för att ramla eller att det ska göra ont är fortfarande stor, så han vill helst sitta i knät när han ska äta. Men men, vi ser många framsteg så det ska nog ge sig så småningom.

Frisk luft

Idag har det blivit lite frisk luft och en vagntur på stan. Vi hade inte vädret på vår sida så till Jacobs stora förtjusning fick han sitt första paraply, eller paraplu som han själv skulle sagt.

Det blir lite bättre för varje dag, men idag blev det ett bakslag då han ramlade under en sekunds borttittande. Naturligtvis tar han för sig med armarna och jag kan bara ana hur fruktansvärt ont det måste göra. Stackare.

Ibland kan det vara bra att vara sjuk/skadad

För någon dag sedan fick han lammet Timmy, hans yngre kusiner var här med presenter och nu kom det nytt paket med posten.
Ett passande doktorskit som används flitigt. Han lyssnar på hjärtat, tar sprutor och tittar mamma i öronen :)
Pajasen har fortfarande ont, men är mycket piggare och vill leka. Skönt. Tar väl några dagar till innan det onda i armen försviner, men inbillar mig att öronen börjar bli bättre.

Ett ljus i mörkret

Idag är första dagen vi sett tendenser till att han velat ta sig till sitt rum för att leka med sina leksaker. Sedan i söndags har han inte rört sig alls utan bara velat ligga i soffan eller i vårt knä. Förhoppningsvis är det ett bra tecken, men det gäller att påminna honom om hans begränsningar så han inte blir övermodig. Kan inte påstå att han är världens mest stabila på att gå. Det är vingligt och osäkert. Han vill gärna att man håller runt kroppen på honom, som en livlina. Skulle han ramla eller tappa balansen skulle det vara kört för honom så det får helt enkelt inte hända.
Tidigt i morse fick vi känna på hans maximala smärta i detta elände. Ingen alvedon på 12 timmar då han inte vaknat i natt. Han skrek av smärta både i armen och örat. Det skär i hjärtat att höra detta plågsamma skrik. Det går inte att jämföra med någonting annat. Men han är tuff. Han tål mycket och är en tapper kille. Det kommer gå bra det här även om det är en bra bit kvar innan han är återställd från både nyckelbensbrottet och öroninflammationen. Han är en vinnare och det är vi glada för.

Två jobbigaste dagarna på länge och inget flyt alls!

Tänkte ge er en inblick i min kaotiska vardag sedan i måndags, dagen efter allt elände började drabba oss. Redan 06:15 ringde klockan för att jag skulle hinna upp och göra mig klar för jobb, men samtidigt hinna förbereda så mycket som möjligt för Tommy och Jacob som troligtvis skulle tvingas tillbringa en heldag i soffan. Det koktes gröt, breddes mackor, plockades fram både blöjor, papper, dricka, medicin och annat "bra att ha" till soffbordet.
Eftersom Jacob hann vakna innan jag gick och Tommy inte kom ur sängen i tid blev jag genast sen till jobbet.
Eftersom jag visste att Jacob inte skulle må så bra och inte kunna röra sig så visste jag även att Tommy inte skulle kunna stå och laga mat. Snäll som jag är tog jag bilen till jobbet för att kunna sticka iväg på lunchen och köpa hem mat till mina pojkar.
Stressad som bara den (eftersom jag skulle behöva jobba in all tid utöver min 30 min korta lunch) for jag iväg in till Olles korvbar. Jag beställde och allt verkade kanon. 152kr sa hon innanför luckan. Jag sträckte fram mitt VISA-kort och hon påpekade snällt att jag var tvungen att ta det inifrån. Jag gick in och drog kortet. Det tog lång tid och jag började undra om hon var tvungen att trycka på nån knapp på kassan eller nåt...
Efter ett tag dök de snopna orden upp "köp medges ej". Gah! Shit, pulsen steg... Vad gör jag nu. Vi testar en gång till sa tjejen som ville få betalt. "Köp medges ej". Jag kom då på att jag dagarna innan köpt två par skor för 1500 spänn och glömt föra över pengar. Jag räknade febrilt kronorna i plånboken och insåg att jag skulle klara det med 7 kronors marginal. Phu! Det var nära att pinsamhetsfaktorn gick i taket.

Två minuter senare kommer "lapplisa" och sticker in huvudet -Någon som har sin bil stående här ute? JAAA, jag! skriker jag... Den blå där ute! *pulsen steg igen* Stod aningen felparkerad och tänkte tanken på hur fint det skulle vara med en p-bot en dag som idag. Not! Jag fick min mat och tänkte: låt mig komma härifrån!

Hem med maten och och väl inne i lägenheten inser jag att jag lämnat Jacobs korv i bilen och tagit upp min egen mat till honom. Skit. Ner igen och ut i bilen. Sedan upp med hissen, in med maten och iväg till jobbet. Tur som jag hade fick jag parkering direkt. Fick sedan sitta över för att jobba in tiden jag varit borta. Hem igen. Nu var det dags att diska, plocka undan och laga middag. Trött som bara den och med träningsvärk i hela kroppen längtade jag efter sängen. Men nej, mycket kvar att göra...

I detta skede börjar Jacob få mer och mer ont. Inte på grund av nyckelbenet utan öronen!! Han har så ont att han gallskriker rakt ut. Tur han fått sin älskade Timmy av farmor och farfar. Den kramades hårt. Normalt sover han halv sju, nu var klockan halv tio. "Ajaj mamma, ajaj" Efter mycket om och men somnade han i knät på mig framför tvn. Jag gick in för att lägga honom och då vaknade han naturligtvis och skrek av smärta i öronen. Var bara att krypa ner med honom i min säng så han kände ro att försöka somna om.

Upp igen i morse 06:15 för att repetera morgonritualen. Iväg till jobbet. Ingen parkering. Skit också. Leta, leta och tillslut hittade jag en ruta i en avkrok. In på jobbet 07:40. 08:00 hängde jag på luren till Vårdcentralen. 08:20 rinde de upp och jag förklarade läget. Skulle få en tid 08:50 om jag kunde hinna dit i tid. Jajemen sa jag och slängde mig hals över huvud ut genom huvudingången och mot bilen. Jag ringde Tommy och meddelade att han hade 5 min på sig att ta på Jacob en zipjacka och göra sig klar.

Väl inne på vårdcentralen bekräftades att han fortfarande hade öroninflammation! Ny penicillin och ny väntetid på apoteket. Aldrig att något stämmer när man ska hämta medicin. Hem igen med grabbarna och iväg till jobbet. Ingen parkering! Jag körde runt hela området, men nej. Suck. Jag fick parkera långt bort och gå några minuter för att komma till jobbet. Som att jag hade tid med detta! 2 timmar att jobba in. Nu började jag känna mina begränsningar. Ingen ledighet beviljas pågrund av massvis av arbete så det kunde jag fetglömma.

17:00 gick jag från jobbet och tänkte att jag måste handla på vägen hem. In på Willys för lite snabbhandling. Jag roffade åt mig de mest nödvändiga grejorna och gick till kassan. Kassörskan scannar de två första varorna och då slår det mig: SHIT! Jag har ju inga pengar på kortet och 7 kronor i plånboken. Jag sa till henne att jag glömt föra över pengar och frågade om jag kunde ringa telefonbanken och föra över pengar. Inga problem sa hon. Jag packade ner varorna och ställde mig vid sidan och ringde. Tekniskt fel! Hela Swedbank ligger nere. What the fuck. Pinsamhetsfaktorn steg genast igen. Jag fick be att återkomma och körde hem i en rasande fart och hämtade Tommys kort. Fick betalat och tog mig hem.
Nu har jag precis satt mig ner efter ännu en middagslagning och en tur med diskborsten. 1,5 timme kvar att jobba in på fredag. Lattjolajbans. Nu är jag dödstrött. Jag börja känna att jag presterar över min förmåga. Konstant hvudvärk och ont i alla muskler efter allt bärande på Jacob. Som tur är ska jag vara ledig i morgon. Efter två dagar som dessa säger man bara: Kom och rädda mig!

Jacob till akuten

Ja Fars Dag blev inte som planerat. Olyckan var framme på lekplatsen då han ramlade ner för alla trapporna till rutschkanan. Allt verkade hyfsat okej till en början, men sedan skrek han för livet och hade jätteont. Vi fick inte flytta honom och han visade tecken på att ha ont i armen. Efter överläggning åke vi till akuten och kom in direkt. Tog dock 50min innan någon ortoped kom och tittade på honom. Jag som haft 15kg på vänsterarmen i 2 timmar hade krampkänning i alla ryggmuskler och en enorm trötthet i armen. Man bad varje minut för att de skulle komma, för vi ville ju inte flytta honom i onödan.

Han blev röntgad efter en snabbare titt och som synes nedan var nyckelbenet helt av.

Tyvärr måste det ju självläka så han kommer ha ont ett antal dagar. En vecka gissar de på. Får se hur vi ska åf honom att sova i natt.

Fars Dag

Idag överraskade Jacob världens bästa pappa med en påse fylld med godsaker. Mamma tänkte stå för middagen, men en tråkig incident satte stopp för det :( Mer om det lite senare..

Trodde aldrig denna dag skulle komma...

Men nu har jag (Tommy) köpt en iPhone. :)

Sååå söt!

Vem är coolast på stan alltså! Han är störtskön vår lille prins. Superstolt springer han runt med armen högt så väskan inte ska ramla av.
De gamla tanterna tittar efter honom och ler. Han charmar alla med sin totala lycka över att få vara som mamma en liten stund.

SM-Guld!!

Där satt den. 2-0 mot Mjällby och guldet var vårt. Riktigt mäktigt! Det har varit ett kul år att följa gänget. Rolle har gjort ett kanonjobb och äntligen fått ordning på Malmö. Nu hoppas vi på att få behålla så många spelare som möjligt så vi kan ut och slåss i Europa.

Känns skönt!

Medicineringen var ingen hit de första gångerna, men nu är vi överens med lilleman. Inget tvång! Sedan vi köpte den där sprutan att ge medicin genom så har det gått mycket bättre. Igår tog han den självmant och vi blev helt chockade. Idag skulle sprutan absolut inte tas så då fick det bli medicin i ett decilitermått med sugrör. Jag skiter i hur han tar medicinen, bara han tar den och är glad. Får se vad vi ska hitta på för nåt inför kvällens medicinering.
Andningsmasken för astmamedicinen går också bra. Idag höll han den hårt mot mun och näsa och andades som om han aldrig gjort annat i sitt liv. Klockrent. Kravet är 6 andetag, han tog 15 :)
Så nu är vi förhoppningsvis på banan. Nästa utmaning blir att fixa det i tid innan jobb och dagis på måndag. Sidoaktiviteter är inte alltid välkomna på morgnarna.

Bio i bilen

Morgonens föreställning: Fåret Shaun!
Denna Skåneresa ska förhoppningsvis gå bättre. Han sitter och småskrattar för sig själv. Söt som få!

Jobbigt med alla mediciner som måste tas

Efter en jobbig natt med minimal sömn begav vi oss till dagis och jobb i morse. Det gick knappt 3 timmar sedan ringde dagispersonalen. Jacob mådde inte bra. Han var inte sig själv. Ville bara sitta i knät, andades intensivt och verkade trött och hängig. Det är fjärde gången han haft denna typ av andning, rosslighet, trötthet och höga hjärtfrekvens.
Idag ringde vi Vårdcentralen och efter att ha förklarat situationen fick vi en tid direkt. Ingen feber och inget konstigt på blodprovet. Sedan tog hon en kik i öron och hals och konstaterade snabbt en misstänkt öroninflammation. Hon undrade om han inte haft besvär med öronen. Det har han egentligen inte, men i perioder har han kliat en del i vänsterörat. Svårt att koppla det till öroninflammation för en vanlig Svensson utan erfarenhet. Han har ju inte haft ont.

Sedan misstänkte de förkylningsastma efter vår beskrivning och efter att ha lysnat på honom. Även detta bekräftades mer eller mindre efter en dos kortison och inandning av något luftrörsvidgande. Det gav utslag direkt och rossligheten försvann.

Nu har vi fått utskrivet Airomir som han ska ta i några dagar och sedan Pulmicort som han ska ta ytterligare några dagar efter Airomir. Utöver detta ska han då även inta 10ml (!) Kåvepenin morgon och kväll. Tror ni han är glad över denna illasmakande medicin och den nya inandningsmask han fått? Knappast. Ja masken är väl rolig, men resten... Aldrig! Jag tycker synd om honom.
Det är jobbigt att se honom så ledsen och förtvivlad. Han vill verkligen inte. Han måste ju. Vad gör man? Hur gör man? Tips? Det känns i hjärtat. Min lilla prins. Jag vill inte tvinga honom, men han måste ju. Han behöver hjälp. Jag vet bara inte om jag orkar med detta två gånger om dagen i en veckas tid. Han kanske vänjer sig... Vi får väl se.

Snabb support

I tisdagskväll felanmälde jag vår balkongdörr till Karlskronahem. Eftersom låset inte fungerar kan Jacob numera i princip själv ta sig ut på balkongen. Mindre lämpligt kanske..
Felanmälde som sagt och idag var här en snubbe från något fint bolag och installerade ett nytt handtag som fungerar och går i lås. 5 stjärnor av 5 till Karlskronahem för snabb support. Han verkar inte ens ha varit inne med skorna. Plus i kanten.

Lite tidigt kanske?

Regnet öser ner på min och Jacobs lediga dag. När vi tittar ut genom fönstret ser vi inte bara stora forsar av vatten på vägen utan även att grannen mitt emot satt upp röda julgardiner i fönsterna. Det finns även ett par adventsljusstakar uppsatta och små röda kulor som hänger i gardinerna. Trodde han det var första advent i helgen eller vill han bara vara ute i god tid? Väldigt god tid...

Dags att värma upp nerverna!?

Under större delen av Allsvenskan har det bara varit Malmö och Helsingborg det handlat om. Alla andra lag har legat ljusår bakom... Lagen följs åt sida vid sida och det är bara målskillnaden som särskiljer. I dagens match mot Brommapojkarna fick vi hålla nerverna på spänn i 60 minuter innan vi kunde andas ut. När första målet kommer händer något med Malmö. De spelar ut och kör över motståndarna. Nu blev det hela 4-0. Gott!

En match kvarstår. 3 poäng och guldet är vårt. 1 poäng eller förlust och det är med största sannolikhet borta. Det goaste är att VI HAR BILJETTERNA till Allsvenskans mest nervpirrande match!!!

Vi ska sitta där på en utsåld läktare sen i somras. Höra klacken sjunga. Känna stolarna vibrera. Känna doften av bengaler. Känna hjärtat slå hårdare och hårdare. Känna glädje och spänning, nervositet och frustration. Vi ska ta dem. Vi ska ha guldet. Heja Malmö FF!