Två jobbigaste dagarna på länge och inget flyt alls!

Tänkte ge er en inblick i min kaotiska vardag sedan i måndags, dagen efter allt elände började drabba oss. Redan 06:15 ringde klockan för att jag skulle hinna upp och göra mig klar för jobb, men samtidigt hinna förbereda så mycket som möjligt för Tommy och Jacob som troligtvis skulle tvingas tillbringa en heldag i soffan. Det koktes gröt, breddes mackor, plockades fram både blöjor, papper, dricka, medicin och annat "bra att ha" till soffbordet.
Eftersom Jacob hann vakna innan jag gick och Tommy inte kom ur sängen i tid blev jag genast sen till jobbet.
Eftersom jag visste att Jacob inte skulle må så bra och inte kunna röra sig så visste jag även att Tommy inte skulle kunna stå och laga mat. Snäll som jag är tog jag bilen till jobbet för att kunna sticka iväg på lunchen och köpa hem mat till mina pojkar.
Stressad som bara den (eftersom jag skulle behöva jobba in all tid utöver min 30 min korta lunch) for jag iväg in till Olles korvbar. Jag beställde och allt verkade kanon. 152kr sa hon innanför luckan. Jag sträckte fram mitt VISA-kort och hon påpekade snällt att jag var tvungen att ta det inifrån. Jag gick in och drog kortet. Det tog lång tid och jag började undra om hon var tvungen att trycka på nån knapp på kassan eller nåt...
Efter ett tag dök de snopna orden upp "köp medges ej". Gah! Shit, pulsen steg... Vad gör jag nu. Vi testar en gång till sa tjejen som ville få betalt. "Köp medges ej". Jag kom då på att jag dagarna innan köpt två par skor för 1500 spänn och glömt föra över pengar. Jag räknade febrilt kronorna i plånboken och insåg att jag skulle klara det med 7 kronors marginal. Phu! Det var nära att pinsamhetsfaktorn gick i taket.

Två minuter senare kommer "lapplisa" och sticker in huvudet -Någon som har sin bil stående här ute? JAAA, jag! skriker jag... Den blå där ute! *pulsen steg igen* Stod aningen felparkerad och tänkte tanken på hur fint det skulle vara med en p-bot en dag som idag. Not! Jag fick min mat och tänkte: låt mig komma härifrån!

Hem med maten och och väl inne i lägenheten inser jag att jag lämnat Jacobs korv i bilen och tagit upp min egen mat till honom. Skit. Ner igen och ut i bilen. Sedan upp med hissen, in med maten och iväg till jobbet. Tur som jag hade fick jag parkering direkt. Fick sedan sitta över för att jobba in tiden jag varit borta. Hem igen. Nu var det dags att diska, plocka undan och laga middag. Trött som bara den och med träningsvärk i hela kroppen längtade jag efter sängen. Men nej, mycket kvar att göra...

I detta skede börjar Jacob få mer och mer ont. Inte på grund av nyckelbenet utan öronen!! Han har så ont att han gallskriker rakt ut. Tur han fått sin älskade Timmy av farmor och farfar. Den kramades hårt. Normalt sover han halv sju, nu var klockan halv tio. "Ajaj mamma, ajaj" Efter mycket om och men somnade han i knät på mig framför tvn. Jag gick in för att lägga honom och då vaknade han naturligtvis och skrek av smärta i öronen. Var bara att krypa ner med honom i min säng så han kände ro att försöka somna om.

Upp igen i morse 06:15 för att repetera morgonritualen. Iväg till jobbet. Ingen parkering. Skit också. Leta, leta och tillslut hittade jag en ruta i en avkrok. In på jobbet 07:40. 08:00 hängde jag på luren till Vårdcentralen. 08:20 rinde de upp och jag förklarade läget. Skulle få en tid 08:50 om jag kunde hinna dit i tid. Jajemen sa jag och slängde mig hals över huvud ut genom huvudingången och mot bilen. Jag ringde Tommy och meddelade att han hade 5 min på sig att ta på Jacob en zipjacka och göra sig klar.

Väl inne på vårdcentralen bekräftades att han fortfarande hade öroninflammation! Ny penicillin och ny väntetid på apoteket. Aldrig att något stämmer när man ska hämta medicin. Hem igen med grabbarna och iväg till jobbet. Ingen parkering! Jag körde runt hela området, men nej. Suck. Jag fick parkera långt bort och gå några minuter för att komma till jobbet. Som att jag hade tid med detta! 2 timmar att jobba in. Nu började jag känna mina begränsningar. Ingen ledighet beviljas pågrund av massvis av arbete så det kunde jag fetglömma.

17:00 gick jag från jobbet och tänkte att jag måste handla på vägen hem. In på Willys för lite snabbhandling. Jag roffade åt mig de mest nödvändiga grejorna och gick till kassan. Kassörskan scannar de två första varorna och då slår det mig: SHIT! Jag har ju inga pengar på kortet och 7 kronor i plånboken. Jag sa till henne att jag glömt föra över pengar och frågade om jag kunde ringa telefonbanken och föra över pengar. Inga problem sa hon. Jag packade ner varorna och ställde mig vid sidan och ringde. Tekniskt fel! Hela Swedbank ligger nere. What the fuck. Pinsamhetsfaktorn steg genast igen. Jag fick be att återkomma och körde hem i en rasande fart och hämtade Tommys kort. Fick betalat och tog mig hem.
Nu har jag precis satt mig ner efter ännu en middagslagning och en tur med diskborsten. 1,5 timme kvar att jobba in på fredag. Lattjolajbans. Nu är jag dödstrött. Jag börja känna att jag presterar över min förmåga. Konstant hvudvärk och ont i alla muskler efter allt bärande på Jacob. Som tur är ska jag vara ledig i morgon. Efter två dagar som dessa säger man bara: Kom och rädda mig!