Idag är första dagen vi sett tendenser till att han velat ta sig till sitt rum för att leka med sina leksaker. Sedan i söndags har han inte rört sig alls utan bara velat ligga i soffan eller i vårt knä. Förhoppningsvis är det ett bra tecken, men det gäller att påminna honom om hans begränsningar så han inte blir övermodig. Kan inte påstå att han är världens mest stabila på att gå. Det är vingligt och osäkert. Han vill gärna att man håller runt kroppen på honom, som en livlina. Skulle han ramla eller tappa balansen skulle det vara kört för honom så det får helt enkelt inte hända.
Tidigt i morse fick vi känna på hans maximala smärta i detta elände. Ingen alvedon på 12 timmar då han inte vaknat i natt. Han skrek av smärta både i armen och örat. Det skär i hjärtat att höra detta plågsamma skrik. Det går inte att jämföra med någonting annat. Men han är tuff. Han tål mycket och är en tapper kille. Det kommer gå bra det här även om det är en bra bit kvar innan han är återställd från både nyckelbensbrottet och öroninflammationen. Han är en vinnare och det är vi glada för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar