Jobbigt med alla mediciner som måste tas

Efter en jobbig natt med minimal sömn begav vi oss till dagis och jobb i morse. Det gick knappt 3 timmar sedan ringde dagispersonalen. Jacob mådde inte bra. Han var inte sig själv. Ville bara sitta i knät, andades intensivt och verkade trött och hängig. Det är fjärde gången han haft denna typ av andning, rosslighet, trötthet och höga hjärtfrekvens.
Idag ringde vi Vårdcentralen och efter att ha förklarat situationen fick vi en tid direkt. Ingen feber och inget konstigt på blodprovet. Sedan tog hon en kik i öron och hals och konstaterade snabbt en misstänkt öroninflammation. Hon undrade om han inte haft besvär med öronen. Det har han egentligen inte, men i perioder har han kliat en del i vänsterörat. Svårt att koppla det till öroninflammation för en vanlig Svensson utan erfarenhet. Han har ju inte haft ont.

Sedan misstänkte de förkylningsastma efter vår beskrivning och efter att ha lysnat på honom. Även detta bekräftades mer eller mindre efter en dos kortison och inandning av något luftrörsvidgande. Det gav utslag direkt och rossligheten försvann.

Nu har vi fått utskrivet Airomir som han ska ta i några dagar och sedan Pulmicort som han ska ta ytterligare några dagar efter Airomir. Utöver detta ska han då även inta 10ml (!) Kåvepenin morgon och kväll. Tror ni han är glad över denna illasmakande medicin och den nya inandningsmask han fått? Knappast. Ja masken är väl rolig, men resten... Aldrig! Jag tycker synd om honom.
Det är jobbigt att se honom så ledsen och förtvivlad. Han vill verkligen inte. Han måste ju. Vad gör man? Hur gör man? Tips? Det känns i hjärtat. Min lilla prins. Jag vill inte tvinga honom, men han måste ju. Han behöver hjälp. Jag vet bara inte om jag orkar med detta två gånger om dagen i en veckas tid. Han kanske vänjer sig... Vi får väl se.