Han fick tvinga ut mig

Hur svårt ska det vara att komma igång med träningen. Från 4 träningspass i veckan till NOLL. Jag fick en liten nystart för ca en månad sedan och tränade 3-4 gånger på en vecka. Sedan kom lite semesteraktiviteter emellan och så var jag på ruta noll igen. Nu har det gått 3 veckor sedan jag tränade senast!! Katastrof om jag får säga det själv.
Hur motiverar ni er? Det är ju kul när man väl är igång, men det är alltid sååå svårt att få rumpan ur soffan om kvällarna. Att ha börjat jobba hjälper inte till för jag är dödstrött när jag kommer hem.

 

Idag fick Tommy tvinga ut mig. Jag tog mig i kragen, pratade massa negativa saker om hur otränad jag är, hur trött jag är, hur lite jag kommer orka osv. Sedan snörade jag skorna och bestämde mig för den kortare rundan jag sprang i april (när jag började). Knappa 3km skulle jag ta mig runt idag. Snacka om att börja från början... men men, bättre springa nåt än inget. Bestämde mig efter 300m att jag skulle bita ihop hela varvet och hålla jämt tempo. Trots den dumma motvinden!

 

Nu är jag hemma och är trött...eller tröttare! Känner mig otränad, oengagerad och energilös. En dusch, lite tv och sedan sängen... Sedan får vi se hur lång tid det tar tills nästa gång.

Mitt sockerberoende har kasta sig över mig denna sommar också. Jag sänker mig själv varje semesterperiod. Jag menar, vem vill inte kunna ta en kall cider en varm sommarkväll framför grillen, äta en kall glass på stranden, äta smågodis på bilresan.... Jag är sååå körd varje semester. Jag har INGEN karaktär alls. Jag vill, men kan inte. Nu är det hårda pix även där sedan måndags förra veckan. Det kräver också enorm energi att brottas med detta. Men det går. Det vet jag. Gäller bara att vara envis och tro på sig själv. (gammalt inlägg om mitt sockerberoende HÄR)

Hur går det för er? Vad tränar ni? Hur motiverar ni er när det är tungt att börja om?