Vilken underbar dag!

Kände ni den underbara vårvärmen idag? Får man lov att längta efter våren redan? För visst var den här idag? Strålande sol, klarblå himmel och inga vantar. Det är vår det. Har ingen koll på vad termometern visade idag, men fick en chock när jag gick hem från jobbet. Så underbart.
Bilden nedan är från ikväll när solen gick ned. Skönt att isen smälter...

Ingen har väl missat att Victoria och Daniels lilla prinsessan tittat ut denna underbara dag. Grattis säger vi till dem. Måste vara skönt för media att äntligen få detta överstökat. De måste ju legat sömnlösa i flera veckor i väntan på denna dag. Vilken hysteri. Tur man inte tillhör kungafamiljen. Hoppas de får vara själva nu och njuta lite. Media får tagga ner helt enkelt.

Efter jobbet var jag inne en snabbis i stan för att köpa lite kläder. Har total brist på kläder just nu. Efter en timme i stan och tom plånbok bar det hem i kvällssolen. Hemmamöttes jag av en sprudlande glad 3-åring som varit på BRANDSTATIONEN!! Vilken lycka. Han berättade att han

tittat på brandbilarna och brandstationen. Ögonen lyste och han var så stolt. Dagis hade tydligen gått dit med alla barnen idag då det var öppet hus. Kul att de ger sig iväg på lite utflykter. Ungarna lever länge på detta!

Personalen hade tyckt Jacob var duktig som gått hela vägen dit och hela vägen tillbaka. En stor grej för dem verkar det som, men för Jacob är det en baggis. Han går ofta in till stan och det är en bra bit om man är 3. Han tycker om att gå. Det är en frihet. Av brandmännen fick de denna roliga serietidning med både tecknat, spel och pyssel.

Något annat välommet idag var lönespecen. Behöver verkligen påfyllnad denna månad. Sedan kom även bekräftelsen på jämställdhetsbonusen. Dvs klirr i kassan. Eller ja, det var kanske inte så mycket pengar med tanke på att vi inte tog ut så våldsamt mycket föräldraledigt förra året, men alla pengar är välkomna...framför allt nu när semestern närmar sig. Bara ca 3 månader kvar tills:

Apropå jämställdhetsbonusen... Ni skickar väl in papperna så ni får ta del av pengarna? Har ni rätt till jämställdhetsbonusen så utnyttja den. Även om vi inte haft så många föräldradagar förra året så fick vi ändå 1900kr. Varför skänka dessa!!
En förutsättning är iofs att båda föräldrarna tar ut föräldraledigt. Ju mer man delar på dagarna desto större blir bonusen.

Arne Dahl - De största vatten

Ni kommer väl ihåg att jag tipsade om Arne Dahl filmerna!? Nu är fjärde filmen släppt; De största vatten. Dags att se :)
Se dem dock i ordning om ni inte sett dem tidigare!

Misterioso
Ont Blod
Upp till toppen av berget
De största vatten
Europa Blues

Tränad o duschad

Har just duschat efter ett nytt 40 minuters pass på maskinen och lite styrkeövningar på det. Det var aningen jobbigare idag!! Nu belönar jag mig själv med en skål frusna hallon. Bästa "godiset".

En helt vanlig måndag

Jobbigt att gå upp, trött hela dagen och inget go liksom. Squashen blev inställd idag på grund av sportlovsaktiviteter så funderar på att köra ett pass här hemma.
Testade Crosstrainern igår för första gången på länge. Länge innebär år!

Perfekt sysselsöttning framför tvn. Vill man motivera sig extra kan man ju alltid kolla på Biggest Loser eller nåt :) Själv kollade jag på Kontoret med Ove Sundberg. Ska jag vara ärlig så är det ganska torr humor i den serien. Känns inte helt 100. Gillar ni den?

Den går ju inte att jämföra med Solsidan. Varken produktionen eller humorn.

Men men, efter ett 40 minuters pass på maskinen blev det lite gummibandsträning och lite armhävningar. Situpsen får vänta då jag fortfarande har sviter kvar från min pulkaolycka för 9 dagar sedan.

Sockerberoende

Det kanske inte är så många som känner till att jag under ganska lång tid haft ett enormt sötsug, godisberoende helt enkelt...eller ätberoende kanske. Det blev nog godis mer eller mindre varje dag under en ganska lång tid. Efter klockan slagit 18 kom den lilla sockerdjävulen fram och sprängde sig in i alla tankar "Du är sugen på något. Kolla om det finns nåt i kylen. Godis, kakor, mackor. Ta vad som finnes. Mmmm.. Snabba dig" Jag har hatat honom länge, men vad gör man. Jo man fortsätter. Man äter. Godis är ju gott.
Det är tragiskt, men att ha godisbegär kan nog kännas lika jobbigt som att få bukt med alkoholmissbruk eller att sluta röka. Det är enorm abstinens som kan tränga sig in i huvudet på en. Det är inte många som förstår, men de som är eller har varit där VET att det är svårt att bryta dessa ovanor.
Tanken har faktiskt slagit mig att be om hjälp. Seriös hjälp. Det sjuka är (och motsägelsefullt till det jag sagt ovan) att jag kan tvärsluta precis när jag vill...OM...jag har någon vid min sida som gör samma sak. Det är det ENDA som motiverar mig. Jag kan sluta om jag verkligen vill. Jag kan bara inte göra det själv. Är jag själv vet jag inte hur. Svårt att förklara.

Jag har försökt styra upp rutiner och slutat äta om kvällarna, men det är såååå svårt. Fungerar det så varar det några veckor, sedan är jag där igen.... *suck* Jag har varit uppgiven många gånger. MÅNGA. Tro mig. Motiverad men ändå så omotiverad.
I mitten av november fick jag nog. Säkerligen 10e gången. Skillnaden denna gång var att jag inte var ensam. Jag har en person som driver på och motiverar mig med sockerberoendet och en på träningsfronten. Jag är enormt tacksam för detta.
Det här inlägget låter säkert helt utflippat och överdrivet, men saken är att det är MÅNGA som har det så här. Det är bara ingen som säger det eller som förklarar den verkligen som verkligen är. Alla tror det handlar om för många kilon på vågen. Det är inte det. Den där sockerdjävulen förföljer en hela tiden.

Nu ca 3 månader senare har jag inte ätit en enda godisbit, druckit någon saft/läsk/sprit, stoppat i mig en enda kaka, glass, pizza, hamburgare, mumsat på popcorn, chips eller något annat godisliknande förutom på lördagar. Lördagar är enda fridagen i veckan. INGA UNDANTAG what so ever. Eller jo, ett undantag, och det är om det är kalas. Födelsedagskalas på annan veckodag är ok, men med målet att äta så lite som möjligt. Detta har dock inte inträffat än..kalas mitt i veckan alltså.

Fattar ni, 3 månader! Jag har nog inte klarat mer än 6-7 veckor som längst tidigare. Jag är stolt över mig själv. Faran är inte över än. Det är som för en alkoholist, de kan inte ta en drink nångång ibland utan att riskera att hamna där igen. Samma här. De rutiner jag satt upp för mig själv måste jag hålla. Minst ett år innan jag kanske (och jag säger kanske) kan hantera att släppa på rutinerna utan att det blir som det varit.

Först nu 3 månader efter jag började kan jag säga att det är mer hanterbart. Första två månaderna var egentligen inte värre än nu, men den tiden var jobbig för det kändes hela tiden som att jag valde bort saker som jag inte hann äta på lördagen. Det blev en uppoffring istället för en belöning. Dagen blev för kort. Lördagen var ju inte meningen att den skulle bli en storätardag, men det blev den ibland. Jag ville ju ha lite av allt kändes det som. Jobbigt. Idag är det bättre. Inget smakar sådär jättegott och alla kakor som radas upp en gång i veckan på jobbet kan jag titta på utan att känna att jag valt bort. Det är okej liksom. Visst, vissa lördagar är hemska, men åter igen. Det är en fridag med målet att kunna hantera normala mängder socker....att kunna unna sig en fika eller en påse godis.
Jag kommer ihåg första lördagarna när man med barnögon klev in på Hemmakväll och plockade "lite" godis. Lik förbannat var påsen större än vad jag orkade äta upp. Senaste lördagarna har jag köpt 1-1,5 hekto. Det räcker. Allt annat äter man ändå bara av annan anledning än att man är sugen.

Dessa tre månader har bara handlat om att bryta ett godisberoende. Inget annat. Det har inte handlat om att gå ner i vikt. Bara bryta beroenden.
Det långsiktiga målet är att gå ner ca 15 kilo. Ingen stress dock. Var sak har sin tid. Jag är inte ute efter att banta. Det är inte min grej. Jag tänker inte göra några större förändningar i min kost och än mindre räkna kallorier. Jag anser inte att jag behöver det. Jag behöver dock leva ett sundare liv, dvs bli av med mina ovanor och börja röra på mig. Jag tror faktiskt att det räcker ganska långt.
I januari började jag träna. Jag är evigt tacksam till min kollega på jobbet som manar på mig och motiverar mig att träna även på de jobbiga dagarna. Varje måndag spelar vi squash. Det är jättekul och sjukt jobbigt :)
Tyvärr räcker inte detta långt för mitt långsiktiga mål. Så denna vecka som kommer ska jag ge mig på lite träning här hemma. Crosstrainern ska fram och jag ska bättra på konditionen samt försöka stärka upp mage och rygg.
Jag har ett mål fram till våren och det är att springa till och från träningen i stan (Squash). Utöver detta ska jag träna hemma minst två gånger i veckan...helst varje dag. Träningen hemma ska väl bli kortare pass, fast ofta. Jag måste. Så är det. Det är nu eller aldrig. Jag vill tillbaka...
Jag vill känna energi, glädje och stolthet. Jag vill trivas med mig själv igen.

Sex övningar för bättre glid

Om ni inte hade sett bilden nedan, hade ni verkligen tänkt på skidåkning då? :) Brast ut i skratt på jobbet igår när jag läste rubriken i Aftonbladet. Detta är min humor :)

Bjuder även på ett litet Postkodsklipp. Kan inte låta bli att skratta.

2011 i bokhyllan

Då anlände fotoboken för 2011. Årets höjdpunkter samlat på 100 sidor :) Lika nöjd denna gång.
Tänk att det tog så lång tid att komma på något mer kreativt än vanliga hederliga fotoalbum...och tänk om man var den som uppfann digitalkameran.
Har ni inte testat skapa ett eget fotoalbum så gör det. Sååå värt det och det går inte att jämföra med att ha alla tusentals bilder i fina mappar på datorn. Själv använder jag Tictacphoto som leverantör. Är jättenöjd med dem. Vill ni testa så säg till så mailar ut över ett "ny-kund-erbjudande".

Frostskador

Denna veckan avslutas med en resa till Umeå för att arbeta lite på kontoret här uppe.
Detta vill man inte se då, det var 25 minus och någon meter med snö när vi landade, nu är det dags för lunch och det är väl "bara" ca 17 minus nu.

Fingerfärg

Idag är det min (tommy) lediga onsdag, och jag hade planer på att skaffa pass till Jacob, badhuset och pulkabacken nu när snön ändå vägrar försvinna.
Men Jacob hade andra planer, hängig och hes imorse så alla uteaktiviteter frös inne så att säga.

Istället har vi lekt med fingerfärg och Jacob gjorde några mästerverk, bland annat till hans farfar som fyller år idag.

Hela lådan med pussel åkte fram oxå, kul att se att hans tålamod blivit bättre så han klarar av att lägga dem nu. Förr så åkte de bort så fort en bit inte passade.

Så kom det ny snö...

Ibland önskar man att bilder verkligen visade sanningen. Skenet kan bedra. Killen på bilden är ett monster idag. Gnällig, sur, vresig, tjurig, tvärt emot, ja allt man kan tänka sig på samma gång. Raka motsatsen till igår helt enkelt... Då var han en drömprins.
Men men, det blev lite åkning i backen och en macka i snön, sen fick vi bege oss hemåt. Hemma bad han själv om att få gå och lägga sig. Skönt att vi var överens om det iaf :)