Usch, vilka otäcka djur!

I måndags möttes vi av en skrikigt lila skylt på dagis där det stod att det förekom huvudlöss. Usch! Fy! Inte vi! Nej. Nej. *rysning*
Jag hoppades att vi aldrig skulle råka ut för det på dagis och jag hoppas fortfarande. Som "tur" var missade Jacob dagis hela förra veckan och från och med nu är vi lediga fram tills nationaldagen. Hoppas de otäcka krypen är borta tills dess. Jag är mest skraj att jag ska få dem om de väl tar sig hem hit. Får hoppas att de inte gillar Jacobs nyrakade frilla :)

Jacob tar inga risker med EHEC

Så här har Jacobs gurkor sett ut de senaste dagarna - halvätna! Har han anat att det är nåt fel på gurkorna nu för tiden? Smart barn! :)
Inget skal - inget EHEC!

Tack!

Tack mina älsklingar för de fina blommorna och presenten. Ni är bäst!
Puss

En av de bättre och roligaste dagarna på länge!

Ni missade väl inte att det var "Stand & Land" på Blekinge Museum idag!? Hela området mellan Grevargården och Blekinge museum var fullt med aktiviteter för både stora och små. Det var marknad, mat, glass, sång, fiskdamm, uppvisning av traktorer och fyrhjulingar, pyssel för barnen med bland annat flaggtillverkning och blomplantering mm. Riktigt mysigt och kul!
Dessutom uppträdde unga musikstudenter med riktigt bra och klassiska rocklåtar medan solen sken. Härligt! Sommarkänsla!

Här planterar Jacob sina blommor :) Supernöjd! Står fint hemma i fönstret i väntan på att gro.

Eftermiddagen fick jag helt ledig och hade då sedan tidigare bestämt "dejt" med en kompis. Det blev en lite förskjuten lunch på uteserveringen, lite shopping och sedan fika. Rätt var det var hade klockan blivit 17:30. 4,5 timme pratar man lätt bort när man inte hinner ses så ofta. Det var riktigt kul och välbehövt efter alla sjukdomsdagar. Tack! Hoppas vi kan ses snart igen...

Vad är egentligen värst?

1. Att vara sjuk, sängliggandes och helt orkeslös

eller

2. Att vara den någorlunda friska personen som ska styra upp ett hem med en sängliggandes man som har klassisk nära-döden-upplevelse samt en 2,5 åring som är överenergisk och uttråkad pga för många dagar inomhus? Orken är slut sedan länge!

Idag vet jag vad jag hade svarat på frågan.

Årliga sommarklippet genomfört

Det var som vi befarade!

Nu kör vi trippel Kåvepenin. Grattis till oss.

Idag kommer domen!

Är Jacob smittbäraren? Är Tommy smittad? Är alla helgplaner förgäves eller har de klarat sig? Jacob är bra dagtid men får 38,5 graders feber om kvällarna och är riktigt dålig. Varför detta pendlande? Ja, vi hoppas få svaren nu när grabbarna är på Vårdcentralen och blir testade. Håll en tumme! Själv knaprar jag vidare på mina gigantiska Kåvepenin...

Jag hatar det lika mycket varje gång!

Jag har inte många sjukdagar per år. Jag är mer eller mindre aldrig sjuk och det grundar sig nog i att jag hatar det så mycket att bakterierna inte vågar sig på mig. Sedan Jacob inskolades på dagis har det dock dykt upp några udda sjukdomar som jag inte brukar ha.

I tisdags vabbade jag då Jacob varit krasslig med feber och förkylning. Samma dag började även jag känna av halsen. Den svullnade upp och jag hade lite halvont. Jag tänkte att nu är det klippt, nu blir jag förkyld. Ingen återvändo.
Det blev värre! Hela eftermiddagen och kvällen låg jag och frös som en isbit. Jag hade ont i halsen, ont i huvudet och hade ingen ork alls. Jag fick be Tommy komma hem någon timme tidigare från jobbet för jag fixade inte att ta hand om Jacob. Stackaren...
I natt vaknade jag flera gånger av att jag hade sjukt ot i halsen och kunde knappt svälja. Det är halsfluss. Ingen tvekan. Jag var helt säker... Har man en gång haft det så vet man...

Idag var jag på Vårdcentralen och fick bekräftat: Halsfluss! Va f_n... Hatar ju vara sjuk. Detta ska inte hända mig. Och har Jacob halsfluss eller var kommer det ifrån? Han verkar dock bra igen och är planerad att gå till dagis i morgon. Feberfri och på G, men aningen gnällig. Man kanske blir det efter så många dagar hemma iofs. Det lär ju visa sig.

Innan Jacob föddes hade jag bara haft halsfluss EN (möjligtvis två) gång. Det var när jag gick på gymnasiet. Känslan från hur det kändes den gången sitter i och jag vet direkt när jag råkat ut för halsfluss. När Jacob inskolades på dagis för snart 1,5 år sedan fick jag både halsfluss och maginfluensa, alltså två sjukdomar jag inte haft sedan jag var barn. Jag är inte mottaglig och smittas helt enkelt inte. Nu är det dock andra bullar och tvärkört. Ny halsfluss idag alltså... Blä!
När man tar det där mysiga halsprovet brukar det aldrig ge utslag (därav parentesen ovan med möjligtvis två). De brukar få skicka iväg odlingar för att få det bekräftat. Drygt och tidskrävande... Idag bekräftades ett positivt svar på si sådär 1-2 min. Testet brukar ta 5 min.
Jaja, enligt vårdcentralen skulle jag vara smittfri på fredag om jag tog dubbel dos idag. Då var penicillinet effektivare. Så vi hoppas på det så jag kan komma tillbaka till normal vardag med jobb och sociala aktiviteter. Har ju planer inför helgen...

Oj oj oj vad dyrt det blev

Idag stack jag från jobbet redan vid tjugo i tre. Lyx! Jag hade en hel del ärenden att fixa i stan så det var lika bra att ta itu med det när Tommy ändå var hemma med Jacob.
Första anhalt var hos Polisen. Eftersom resan till Paris numera är bokad och klar behöver jag ett nytt pass. Mitt gamla gick ut för 2 år sedan och införskaffades när jag var 19!! Jag ser ut som kriget och är sååå lättad över att äntligen kunna visa upp mitt pass igen :)
Det komiska med detta besök var att jag kikade på dörren om de hade öppet. Vid en snabbtitt såg det okej ut. Verkade ha öppet till 19. Gick in och konstaterade att det inte var så mycket folk. Superskönt då jag blivit varnad att det alltid är sjukt mycket folk där på måndagar.
Tog min nummerlapp och väntade på min tur. En efter en lämnade och sedan var det min tur. In och ta en bild och lämna fingeravtryck och sedan var det klappat och klart. Polisen framför mig frågade kollegan om hon låst. Jag reflekterade inte så mycket över det då jag inte fattade vad de pratade om. När jag skulle gå konstaterade jag att det BARA var jag kvar! Dörrarna var låsta och stället ekade tomt. När jag gick ut tog jag mig en extra titt på öppetskylten och såg att de visst stängde 15, dvs ca 1 minut efter att jag gick in. Det kallar jag flyt!

Efter att ha fixat passet blev det bokning av klipptid följt av införskaffning av present samt lite enklare shopping. Eller ja, enklare var tanken men det blev snordyrt! Skulle "bara" hitta ett par somriga byxor till mig själv. Det blev två! Blev även ett linne, kläder till Jacob och 2 par skor.

By the way, Skoshoppen stänger igen på Kronan och har 30% rabatt på allt till ordinarie pris! Det var en salig röra när jag var där, men det fanns en hel del kvar. Införskaffade mig ett par vanliga slit och släng sandaler från Ecco och ett par vardagliga men lite finare sandaler från Ten Points. Blev väl ungefär 500kr billigare mot ordinarie pris. Jag behövde verkligen nya skor och nya byxor så jag är supernöjd med eftermiddagen. Fattig men nöjd! Tur det är löning snart...

Ser likheter med en pizzabagare!

Ser ni talangen som finns i familjen. Uppmärksamma hans sätt att vårda degen ;)



Idag blev det kanelbullar. När Jacob bakat sina passade han på att riva lite mandelmassa över hela köksgolvet. Jag var helt ovetandes om vad han pysslade med och blev väl inte glad när jag såg vad han åstadkommit bakom min rygg. Han fick allt städa själv!

Jag hade rätt!

Efter middagsluren visade termometern 38,5 grader. Det förklarar det pipiga och gnälliga humöret samt tröttheten. Man känner på sig när det ska komma helt enkelt.
Som alla småbarnsföräldrar vet försvinner ju aldrig energin riktigt ifrån små barn. Sjuka eller inte sjuka... Underligt, men så är det. Så här står vi och bakar sockerkaka för att få lite god lördagsfika nu när vi inte kan vara ute i solen och njuta.

Det roligaste är att få mäta upp mjöl, socker och liknande saker. Äggen är också en höjdare. De knäcks i ett vips så det gäller vara med :)
Nu ska vi softa i soffan framför några avsnitt av "Röda lilla traktorn" medan ni andra pressar i solen eller startar grillen. Hmm...

Jag anar ugglor i mossen

Efter en sväng till Wämöparken somnade Jacob i bilen på väg hem. En resa som tar si sådär 5 minuter! Den här lille mannen somnar näst intill aldrig i bilen! Det ska vara om vi kör långt och det är dags för middagsluren, annars händer det mer eller mindre aldrig.
Efter vi kommit hem somnade han i sängen direkt, UTAN lunch. Ska tilläggas att han sover fortfarande, dvs 1,5 timme senare (!).
Senaste nätterna har han haft jobbigt att andas. Han har mycket slem som står i luftvägarna. Dagtid är det bra, men det märks nattetid.
Efter dagens pipiga humör och denna middagsluren anar jag ugglor i mossen. Är det en förkylning på väg mån tro...

Stoltare kille får man leta efter

Idag möttes jag av massa ballonger på dagis och alla barn var som små solstrålar när jag kom. Ja inte på grund av mig då (tyvärr) utan för att det är förskolans dag och alla hade sprungit Tullenloppet. De var stolta som bara den. De hade även fått MEDALJ!! Förstå vilken stor grej! Ser ni hur stoltheten sprutar ur öronen? :)

Det kryper fram en vilja och en medvetenhet

För första gången har vi börjat se tendenser till modemedvetenhet :) Jacob har krav på tröjorna som ska tas på innan dagis. Jag inbillar mig att han säger nej, nej och nej efter varje tröja för att han kan. Inte för att han kanske vill utan för att visa att han kan själv. Egen vilja helt enkelt. Så vi får ofta hålla upp en 5-6 tröjor på morgonen innan han hittat en som duger.
Dessutom är det ofta han säger "mina kan själv". Han ska själv klättra upp i bilstolen, själv bre sina mackor, själv ta på tandkräm på tandborsten och själv laga sina leksaker. Det blir varierat resultat, men får han inte prova kan han ju inte lära sig heller. En hel del saker klarar han galant och ibland undrar man hur han lärt sig saker och ting.

Det är kul att se hur han utvecklas och tar sig an saker. Tidigare, eller egentligen fortfarande, så inträder en viss bekvämlighet i att säga "Kan inte. Mamma hjälpa mig".
Ni vet det där med att ta av sig kläderna när man kommer in om dörren är inte kul. Då är han totalt hjälplös. Mamma hjälpa... Och det gör man ju av vana. Jag försöker tänka på att kanske inte alltid vara för snabb att ta av kläderna. Han kan ju själv om han vill!
Sedan har vi det här när han "råkar" tappa saker på golvet. "Mamma plocka upp den". Fetglöm! Aldrig! Kommer inte hända... Bah! :)

Vad gjorde jag!?

Ja det kan man undra. Jag satt och kollade på Melodifestivalen igår! Inte bara kollade, kollade på HELA. Det har inte hänt på många många år. Jag kollar inte ens på de svenska uttagningarna.
Jag blev ganska överraskad av vad jag fick höra igår. Min bild av Melodifestivalen har varit; långdragit, dåliga låtar, tråkiga låtar, sövande låtar och skitlåtar. Flertalet av de första tio låtarna var poppiga låtar som mycket väl skulle kunna spelas på ett dansgolv. En del av dem var till och med riktigt bra. Nu finns det ju hopp för den tävlingen...

Trädgårdsarbete hos mormor

Nu vet han vad som kan hända fredagen den 13e!

Alla de större barnen på dagis hade pratat om att det var fredagen den 13e idag. Inte trodde jag att barn brydde sig om det, men vi föräldrar tutar väl i våra ungar en massa skit. För ni tror väl inte att det förekommer mer otur eller olyckor den här dagen jämfört med andra dagar!? :)

När vi hämtade Jacob hade den hänt en olycka. Han hade fått erfara vad dagen kunde orsaka. Kompisen hade cyklat med Jacob och de hade vält. Han hade åkt med huvudet före ner i backen och katastrofen var ett faktum. Pannan var uppskrapad och det gjorde ajaj. Han hade blivit rädd när han såg sig själv i spegeln så fröknarna hade fått gömma pannan under kepsen ;)
Vi får väl se om det förblir rött eller om det blir någon annan trevlig färg under morgondagen.

Härligt med grillkväll efter en dags slit på jobbet

Att grilla är alltid en bra idé och det är svårt att inte nappa på ett sådant förslag efter en heldag på jobbet. Tyvärr bråkar alltid briketterna. Från det att de inköptes förra året har de bara inneburit problem. De är hur svåra som helst att få fart på. Det krävs mycket vilja, tändvätska och envishet. Snart är de dock slut och då bör kriget vara över.
Efter mycket om och men blev kycklingfiléerna klara och myskvällen ett faktum!

Ett sommarmåste!

Efter en lång dag med både städ, en tur till tippen, en biltvätt och en välförtjänt resa till Ikea ska vi nu leta fram en stor bit av GBs nya halvlitersglass "Nogger". Ett riktigt sommarmåste.
Det sjuka är att denna halvlitersförpackning som kostar 10,50kr, är några kronor BILLIGARE än den vanliga klassiska Noggern på pinne. Dessutom är pinnen mycket mycket mindre. Jag skulle nog vilja säga att det är ett överpris på all pinnglass som säljs i kioskerna. Ett litet rån helt enkelt...

Ibland händer det...

Det händer ganska ofta att man tänker "jag borde...", "nu ska jag...", " i morgon...", men det där man tänkt göra blir ju väldigt sällan av. Att städa klädkammaren som är fylld med skit är ju ett av de moment man gärna skjuter på. Varför? Jo för att det är så jäkla tråkigt och för att det är så enormt mycket grejor där så det skulle ta en hel evighet att bli klar.
Efter si så där 1-2 års framskjutning och undanflykter kom dagen i fråga. Jag vet inte vart lusten, energin och viljan kom ifrån, men det viktiga var ATT den kom. Det blev riktigt fint måste jag säga. Mycket nöjd med tanke på hur det såg ut tidigare.

Allt är borta!

Idag flyttades alla grejor upp en våning. Bilder, namn och hans plats är nu borta. Det ekar tomt i hörnet där han hängt sin jacka. Alla teckningar är nedtagna och hans böcker bortplockade. Nu ska någon ny flytta in på hans plats.
På måndag öppnar sig en ny värld. Då är han fullbordad medlem av Kobben. Han tillhör de "stora" barnen och får hänga sina kläder en våning upp. De roliga efterlängtade leksakerna är till förfogande varje dag, varje minut och nu väntar säkert en period där det hittas på mycket bus.

Bytet har gått bra vad jag förstått. De har haft så kallad inskolning med personalen och de har bara haft positiva saker att säga. Han verkar glad, men är nog i ett mentalt stadie där han splittras mellan att känna sig bortlämnad/oönskad och stor/stolt. Det är svårt att lämna en grupptillhörighet där man känner sig trygg och har sin roll. Nu ska han hitta sin plats i en ny grupp och det finns ingen återvändo. Han ska bli minst igen, nya kompisar ska hittas och ny trygghet ska infinna sig. Antar att känslorna svallar. Känslor som gör att man blir osäker.
Barn anpassar sig snabbt så jag är inte orolig, men ibland skulle man vilja veta vad de små liven tänker och hur de känner. Jag förstår om det inte alltid är lätt och man hellre stannar hemma och gosar i soffan än går till dagis.
Liver går uppenbarligen upp och ner redan från första dag i livet, men det är väl så vi lär och så vi utvecklas!

Äntligen blev det av!

Jag läste om en kompis som blivit fadder till ett barn idag och fick genast dåligt samvete. Jag och Tommy har ju också ett fadderbarn. Det är en pojke från Brasilien som är åtta år. Vi har varit hans fadder sedan han var 2,5 år så det är jättekul att följa honom.
En gång om året får vi en bild med en rapport/redogörelse för hur det går för honom. Typ status på hans hälsa och skolgång samt vad han tycker om att göra och så vidare. Ganska kortfattat men man får ändå en bra bild av vad vårt fadderskap ger honom. Utöver detta skickar han brev några gånger per år. Jättekul!

Då det är tidsbrist på grund av ett heltidsjobb, en 2,5 åring och alla andra sysslor blir ibland brevskrivandet lidande :( Men nu så, idag har jag skrivit och printat ut lite bilder. *stolt*

Är du sugen på att bli fadder kan du alltid kika in på Barnfonden
Det är jättekul och ger barnen en enormt mycket bättre framtid än vad de har idag.

Tantan har rätt!

Jacob ville till lekplatsen idag på förmiddagen och vi tog en snabb tur till närmsta ställe i bostadsområdet. På väg dit ser jag att någon rastar sin hund där och hinner tänka både det ena och det andra. Finns det inte bättre ställen liksom!?
När vi närmar oss hör vi henne prata med någon på balkongen mitt emot men hinner inte uppfatta vad de pysslar med förrän vi väl är där. Det var värsta pajkastningen mellan den yngre hundägaren och en äldre dam. Damen menade på att det inte var lämpligt att rasta sin hund på lekplatsen där barn sitter och leker och dagis fikar i gräset.
Hunden var lössläppt och sprang och kissade och bajsade. Den yngre kvinnan ansåg sig ha full rätt till detta och det började hagla hot och mindre lämpade ordval för Jacobs små öron.
Tillsist sa hon till damen att det fanns ingen skylt som sa att hon inte fick ha sin hund där och gick. Samtidigt när hon kom på betryggat avstånd för motattack skrek hon över hela området "HÅLL KÄFTEN KÄRRINGJÄVEL"
Ehh där stod vi i mitten och låtsades vara osynliga. Barnrumpor! Men jag vill hålla med damen på andra våningen att man kanske inte behöver rasta sin hund mitt på lekplatsen där små barn leker. Skäms på dig!

Vad jag förstod på tanten som började prata med oss efteråt var detta nu ett ärende för kommunen. Hon skulle kämpa för barnen och dagisgrupperna som brukade vara där. Hundägaren bor tydligen inte i anslutning till lekplatsen utan går ena ärendet dit för att hennes hund ska få göra sina behov. Enligt damen är hon "stammis" och det var inte första gången det utbröt krig.

Man kan bli irriterad för mindre!!!

Så var det det där med att parkera... Vad är folks problem? Är det svårt att uppfatta parkeringsrutan eller är alla bara så förbannat bekväma och har slutat bry sig?

Att handla på Willys på Pantarholmen vid 16:30 är lönlöst. När du kör förbi skymtar du 3 parkeringar och svänger in. Yes, tänker du... (brukar vara fullt). Du ser snabbt att bil efter bil har parkerat utanför rutan eller snett som fan och de tre lediga parkeringarna är genast mopperutor. *suck*

Idag när jag skulle handla var saken densamma (igen!), men jag fick en "normal" parkering som dessutom var extra stor då båda bilarna vid sidan om mig parkerat käpp rätt åt h____te.
När jag kom ut från affären kvarten senare fick jag en chock. En stor jäkla SUV hade parkerat på min högersida. Vad ska vi säga, typ diagonalt. Han/hon hade backat in sin bil och kommit liiiiite lite lite snett. Så jäkla snett att jag inte ens kunde få in Jacob via bakdörren på bilen! Jag fick krypa in via den andra bakdörren och slussa honom över till barnstolen. Normalt? Knappast!
Dessutom fick jag backa ut och in två gånger för att över huvud taget få ut min egen bil från den från början perfekta rutan. Vad ska man säga!? Suck!

Kan du inte pakrera som normalt folk och tänker handla på Willys på Pantarholmen så lämna bilen hemma och ta bussen! Det är en stark uppmaning, annars tipsar jag lapplisan. Puckon! :)

Livsnjutare

Från att vilja hålla handen när han åker till att hålla händerna i luften... Ibland är det lite som påverkar åt ena eller andra hållet.

Bilden säger ganska mycket om hans status just nu: Go och glad och njuter av livet!