Det är inte det minsta kul kan jag säga. Jacob var uppe först i morse. Klockan var 05:40. Han konstaterade snabbt att hans föräldrar inte skulle visa några livstecken än på ett tag och sa att han gick och tittade på tv. Gör du så sa vi och sedan somnade vi båda om.
Jag minns inte vad klockan var men kanske strax innan 06:30 kallar han intensivt från soffan. Han ligger stel som en pinne med panik i ögonen. Han kan inte röra sig. Han har så ont att han blir ledsen och hysterisk om vi försöker flytta honom. Han låg riktigt illa på armstödet och vi behövde få ner honom plant. Inte helt lätt. Han visste ju inte vad det handlade om och man vet ju själv hur sjukt ont det gör.
Hela dagen har han legat i soffan. Han har inte kunnat hålla uppe huvudet alls och mer eller mindre inte haft egen kontroll. Jag trodde inte så små barn fick nackspärr, men tydligen är det inte helt ovanligt. Kan man inte röra sig eller sitta/ligga optimalt så vet vi alla att man helt plötsligt får väldigt ont på fler ställen. Ryggen brukar inte må toppen och alla ställningar känns obekväma och gör ont.
Den här dagen har tagit hårt på allas krafter. Just nu sover J i sin säng. Spikrak på rygg och med maximalt tillåten dos av Ipren i kroppen. Tyvärr håller den inte länge. Kanske 2,5 timme sedan kommer smärtan igen. Får se om han kan sova förbi det eller om det blir en lång natt för oss alla...
Vår son hade nackspärr i somras (då 6år). Bara för att göra deet hela bättre så var det när vi var på semester i Vimmerby. Vi hade precis packat ihop våra saker och skulle åka till ALV för andra dagen. Då kommer ett gallskriker, och sen gråter han oavbrutet.
SvaraRaderaSå vi får uppsöka jourcentralen för att vara på säkra sidan.
Vi fick då tipset att ta Ipren i kombo med Voltaren. Samt att hålla nacken varm.
Det tog några dagar innan det släppte helt. Men efter den här händelsen blir han rädd så fort han får ont i nacken.
Han brukar tåla smärta, men det här var något över det vanliga.