torsdag 18 juli 2013

Delmål 2 avklarat - 5 km

Ja då var träningen igång. Sprang i måndags, körde Cobra igår och sprang idag. Nu hoppas jag att det flyter på.
Som jag nämnt tidigare (säkert alldeles för många gånger) så har jag ALDRIG tyckt om att springa. Det var först i början på detta året som jag såg en tjusning med att springa. Tidigare har det varit ett ont måste som jag undvikit i allra högsta grad. Nu kan jag tycka det är kul. Känns konstigt att ens tänka tanken...

Hur som helst, i början på året orkade jag knappt springa en kilometer innan jag behövde stanna. Den där negativa gubben på axeln knäckte mig varje gång. Det är först nu jag insett hur mycket som sitter mentalt. Du måste verkligen hitta en inre drivkraft och tycka det är kul, eller att det ger nåt, för att du ska klara av det. Annars ger man upp och allt blir jobbigt.

1 april började jag springa regelbundet. I snitt var tredje dag. Det var inte långt, men jag sprang. Mitt mål var att kunna springa 3 km utan att stanna innan maj tog slut. Detta mål uppnådde jag relativt snabbt, kanske efter 4 veckor. Jag är helt övertygad (idag) om att jag hade klarat springa detta redan från början om jag haft en starkare mental styrka som kunnat slå undan Mr. Pessimist och driva på mig själv.

1 juni stack vi på semester och sedan kraschade allt. I måndags tog jag mig i kragen och började träna igen. Jag hade ett nytt delmål från i maj och det var att klara 5 km utan att stanna. Detta skulle uppnås innan sommaren var slut. Detta grejade jag idag! Helt sinnes egentligen. Jag har bara sprungit 2 gånger sedan slutet på maj och från ingenstans gav jag mig f_n på att det skulle bli idag. Beslutet togs redan efter 800 meter, trots att det var med tunga steg jag tog mig fram. Kände mig som en elefant då jag ätit för nära inpå mitt impulsryck.
Sjukt nöjd är jag iaf. Blev till och med 5,2 km. Första gången EVER!! Jag som aldrig orkat springa på grund av att det ALDRIG varit kul. Tog bara 33 år :)
Skam den som ger sig säger jag bara. Gjorde 5,0 km på 32,54. Kanske inte världens bästa tid, men ändå helt okej med mina förutsättningar.

3 kommentarer:

  1. Bra jobbat!
    Sandra

    SvaraRadera
  2. Jättebra! Mig tog det närmare 40 år innan jag hittade tjusningen med att springa:) Jag springer inte jättefort, men har klarat 7 km, det hade jag aldrig trott! Nu tränar jag på, ska få bättre fart och vem vet... Stockholm 2014:)
    // Tina

    SvaraRadera
  3. Glömde ju..... det är superkul att springa Vårruset och Blodomloppet :)Mitt första Vårrus hade jag aldrig sprungit 5 km, men det gick och det var superkul:)
    // Tina

    SvaraRadera