Jacob var med och hämtade mig på jobbet idag så jag skulle slippa gå hem i detta ruggiga väder med storm och regn. I bilen var han helt exalterad och vill berätta nåt.
- Mamma, vet du vad som finns under marken på kyrkogården?
- Nej
- Det finns skelett där. De begravs där när någon dör. De gräver ner dem under marken.
(Ögonen lyser och han är helt fascinerad. Samtidigt ser jag att han försöker förstå)
- Jaså, har ni pratat om detta på dagis idag?
- Ja...
Vem gräver ner skeletten?
Hur långt ner gräver dem?
Frågorna var många och jag var inte riktigt bered på varken skelettfrågor eller hans enorma intresse. Han är väldigt intresserad av skelett. Undra vad han tycker den dag han drar den riktiga kopplingen till verkligheten.
Den dagen då det verkligen är någon som ska "grävas ner" hoppas jag att ni låter Jacob får vara delaktig i hela processen.
SvaraRaderaTrots varningar och nästan förbud från en del, valde vi att låta våra barn vara med på begravning av en mycket nära anhörig som dog mycket ung. Då gick mina barn på låg/ och mellanstadiet, så det är några år sedan. De var med i kyrkan och de var med och såg när kistan sänktes ner i jorden. Då gick de fram och la teckningar och blommor ner i hålet som kistan sänktes ner i.
De fixade detta jättebra och stöttade sin farmor som då mist sin son.
Jag tror inte på att man ska försöka "skydda" sina barn mot döden. Utan låta dem vara med och berätta och förklara sanningen för dem. Tror det blir bäst så, även om det inte alltid är så lätt som förälder att ta det. Men det är en stor hjälp för barnet, tror jag.
Vill ni försöka förklara döden och begravning så gå till begravningsbyrån och hämta boken: Min farfar och lammen (eller låna den av mig)
// Tina